Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— VII —
till proinspektor prof. Carl Jacob Ask, hvilken i denna
egenskap fungerade sept. 1895-^-febr. 1896. Detta gaf
också anledning till, att han den 14 april 1897 valdes
till hedersledamot. Länge fick nationen emellertid icke
behålla honom, ty redan några månader senare afled
han. Vi fingo följaktligen aldrig tillfälle att mera
högtidligt hälsa honom, den gamle, men dock ständigt unge
studenten, i vår krets. »Fader Ask» hade mer än
någon af de akademiska lärarne tillvunnit sig aüas kärlek
och aktning, med hvilka han kom i beröring. Som ett
bevis på den hängifvenhet, med hvilken hans lärjungar
voro fästade vid honom, tager jag mig friheten anföra
ett par strofer ur en dikt af d:r Adolf Stromstedt (nu 1
Göteborg), hvilken denne ägnat prof. Ask efter en svår
sjukdom.
Det var senhöststämning på kliniken
trist och dystert som i smärtans riken:
han var borta, som göt sol däri.
Han, som aldrig sviktat, när det gällde
oförsonligt bräcka plågans välde,
bunden låg af plågans tyranni.
Men den starke ej sig kufva låter,
och en solig middag står han åter,
hög och ståtlig i klinikens dörr.
Visst har handen fast om kryckan knutits,
men humöret, ser man, har ej brutits:
samma hjärteglada blick som förr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
