Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hellenernas land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och äfventyrsälskande palikarer, och de hafva ej afgifvit någon skriftlig
berättelse öfver hvad de sett och känt.
Längre söderut afsänder Pindos ett annat berg österut, åt det ägeiska
hafvet till, nemligen Othrys, som tillika bildar Thessaliens södra gräns. Då
detta landskap äfven paralelt med hafvet afstänges af en annan bergsträcka,
Ossa och Pelion, skulle de nedströmmande bergfloderne säkerligen hafva
förvandlat det till en sjö, om ej en naturrevolution, kanske den deukaloniska
öfversvämningen, hade öppnat Tempedalen och skaffat Peneios ett utlopp.
Den lägsta delen af landet bildar ännu en sjö, Böbeis, hvars vatten ej kan
hitta någon väg till hafvet.
Hvad innebyggarena beträffar hafva de ej spelt en betydande rol i
helleniska historien, deras ypperliga rytteri var likväl fruktadt och kändt, och
som bundsförvandter till än den ena och än den andra af de stridande
stammarne bidrogo de ej så litet till stridens utgång. De förträffliga betesmarkerne
i de temligen vidsträckta dalarne och slätterne voro serdeles gynnsamma
för hästafvels drifvande i större skala, derföre förlägger äfven sagan
Kentaurerne, menniskor som sammanvuxit med hästar, till denna trakt. En
äldre saga talar om jättelika menniskobarn, som försökte att stapla Pelion
på Ossa för att dymedelst storma gudarnes säten, till dess den molnomgjordade
Zeus’ blixtrar krossade dem. I den historiska tiden finna vi landet
deladt mellan flere folkstammar, Magneterne, Achaier från Phthiotis, Malierne,
Doloperne m. fl. hvilka alla ändock i större eller mindre mon voro
beroende af Thessalierne. De sednare skola ursprungligen hafva varit
utvandrare från det epirotiska Thesprotien, som dels undanträngt, dels underkufvat
de pelagiska folkslagen och sedan nedslagit sina bopålar på de
fruktbara slätterne vid Peneios, hvilka då kallades Äolis.
Efter föreningen med Othrys antager Pindos en mera sydostlig riktning
och utsänder österut en tredje bergskedja, Oeta, hvars ödsliga, till en del all
vextlighet saknande, bergmassor skiljas från hafvet genom det namnkunniga
passet vid Thermopylä. Floden Spercheios leder här sina böljor ut i den
maliska viken. I de fruktbara nejderne vid dess nedre lopp, ända till Othrys’
rika och välodlade södra sida, bodde Malierne och andra folkstammar, som
alla voro af hellenisk härkomst och hade helleniska seder samt voro vanda
vid att strida i tung rustning. Deras vestra grannar, de vilda innevånarne
på Oeta, voro beslägtade med Epiroterne eller Ätolierne.
Hela trakten, som genomströmmas af Spercheios räknas i ordets
vidsträckta betydelse till Hellas; men egentligen beträder man först dess
område sedan man öfvergått Oeta. Der är Hellas, der, isynnerhet i östra
delen, står vaggan ur hvilken utgått den kultur, som i alla tider prisas såsom
skön och förträfflig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
