Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hellenernas land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmärkte sig Paros, som äfven blifvit känd genom sina innevånares tapperhet
och sin hufvudstads fasta murar. Midt emot denna ö låg den föga bebodda
nästan ofruktbara Antiparos. Den eger en märkvärdig droppstenshåla, som
likväl ej omnämnes af någon grekisk författare. Det tyckes som om
svårigheterne vid nedgången hade afskräckt besökarena från att intränga i dess inre.
Under det makedoniska väldets tider hade den likväl troligen blifvit besökt,
emedan dess väggar prydas af åtskilliga grekiska inskrifter, och en gammal,
fastän alldeles grundlös saga, vet berätta att en del af denna grotta fått sitt
namn efter den makedoniske Antipater, som flytt hit, sedan han blifvit
beskylld för att hafva mördat sin konung. För den, som vågar nedstiga i
grottans djup på stegar och branta stigar, för den öppnas liksom en ny verld.
Vägvisarnes facklor upplysa ett nära 180 fot högt hvalf. Sjelfva landet
Dschinistan, hvarom österländningarne veta förtälja, tyckes hafva öppnat sig
för honom, ty väggar, pelare, blommor, pyramider, allt tyckes bestå af jaspis,
porphyr och alabaster och återkasta tusenfallt facklornes sken, och i midten
uppstiger en 24 fots hög pyramid, som kallas altaret, men mera liknar en
jättestor stenväxt.
Från dessa djupets under vända vi nu blicken till de kykladiska
öarnes belägenhet. De äro alla grupperade kring den lilla Delos, som ansågs
såsom Apollons och Artemis födelseort och derföre betraktades såsom en
helgedom. Der fanns ett tempel åt de dyrkade gudomligheterne och till
deras ära firades på den annars högst obetydliga ön fester, hvilka utgjorde
föreningsbandet mellan de joniske grekerne. Till dessa öar räknas äfven den
stora Kreta, som tyckes utgöra slutpunkten för denna ögrupp. Äfven
sporaderne, d. v. s. de kringspridda öarna, som lågo närmare den asiatiska
kusten underhöllo förbindelse med moderlandet, och Samos, den vigtigaste ön
i denna grupp och dessutom till språk och institutioner fullkomligt
hellenisk, var en gång en sjömakt af första rangen. Längre åt söder, mellan
Kreta och den asiatiska kusten, uppsöka vi ön Rhodos. Under flere
århundraden egde den ej någon betydelse, men då det öfriga Hellas redan råkat
i förfall och under främmande välde, då uppsteg denna lilla stat till en liten
stormakt. Alla de länder, som gränsa till de siciliska, joniska, ägeiska
hafven och de nordligare vattendragen, voro antingen bebodda af greker eller
stodo under grekiskt inflytande. Hvarest Hellenerne nedslogo sina bopålar
uppstodo alltid blomstrande städer och stater med fria författningar och
upprestes ståtliga tempel. Infödingarne antogo antingen grekiska vanor och
seder eller blefvo utan all betydelse, ifall de saknade de andliga
elementer, som voro egendomliga för grekerne, och som ej ville veta af något
stillastående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
