Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gudasagorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Liksom dessa gudomligheter voro ljusets och befordrade andens lif,
utvecklingen af det gudomliga inom ett menniskobröst, tillhörde åter andra
jorden, det blifvande och föregående, lifvet och döden.
Inom dödens rike herrskar Hades, som äfven kallas Aidoneus eller
Pluton. Han sitter på en mörk thron, iklädd en hjelm, som undandrager
honom både gudars och menniskors blickar. Hans hofstat består af Erinnyerne
(Furierne), mordens hämnarinnor, Kererne, som bringa döden och Mörerna
(Parcerna) som spinna och afklippa lifvets tråd. Han steg en gång upp ur
djupet, ridande på en svart häst, och bortröfvade den på Trinakrias (Siciliens)
strand vandrande Persephone eller Kore, att hon skulle dela hans makt i
skuggornas rike. Demeter, den bortröfvade jungfruns moder, som infört åkerbruk,
lagar och äktenskap bland folket, letade kring hela jorden efter sin dotter.
Hon frågade Hekate, den urgamla nattens
dotter, och visades af henne till Helios,
ljusbringaren. Af honom blef hon upplyst om
det begångna rånet. Hon vredgades nu på
både gudar och menniskor och hindrade
växandet af alla jordens frukter ända tills
Zeus dömde att Persephone skulle tillbringa
en del af året i mörkret hos sin gemål, men
en del i öfververlden i salig gemenskap med
de odödlige, som glädja sig åt det gyllene
ljuset. Så nedlägges säden i jordens mörka
sköte och uppstiger åter derur frisk och
grön, och så nedsjunker äfven menniskan i
grafvens natt för att ingå i ett nytt, ungt lif.
Denna sköna tro beslöjades af Hellenerne
med ofvananförda älskliga saga, och i den
hemlighetsfulla gudstjensten i Eleusis
framställdes symboliskt vandringen genom dödens rike till ny lefnadslust. I
förening härmed stod äfven sagan om Dionysos eller Bachos. Denne föddes af
Zeus och Semele, som begärde att få skåda öfverguden i all sin glans, men
förtärdes af de flammande blixtrarne, liksom äfven jordens frukter uppstå
genom himmelens förmälning med modren jorden uti vårens fruktansvärda
åskregn. Zeus hade upptagit den ofödde Dionysus i sin ena höft och han
räddades på det sättet undan sin moders öde. Gudabarnet uppväxte mycket
fort, var mildt och vekt samt fallet för glädje och vällust, men af fadren
begåfvadt med förmåga att göra underverk. Dionysos åtföljdes af Thyader
eller Mänader, qvinnor, som druckne firade hans fester, och dessutom af
Silener, Fauner och annat godt folk. Såluuda tågade han såsom segrare
 |
| Bachos. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
