Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Herakles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med flere kamrater stred han emot konung Diomedes i Thrakien och
bortförde hans menniskoätande hästar, som nu på ny räkning fingo vänja sig vid
att äta hö och hafra. Likaledes bortröfvade han Amazondrottningen
Hippolytes gehäng och den trehöfdade Geryones boskap i den yttersta vestern.
Svårare var uppgiften att hemta äpplen ur Hesperidernes evigt blomstrande
trädgårdar. Han visste ej ens hvarest dessa trädgårdar voro belägna.
Under sina oupphörliga ströftåg kom han äfven till Kaukasus och fick
se den lidande Prometheus, som hade skänkt menniskorne elden. Gamen,
som hvarje dag sönderslet Titanens bröst dödades nu af Herakles, som sedan
med sin jättekraft sprängde de kopparfjettrar, med hvilka Prometheus var
fjettrad. Af denne erfor han nu att de sökta trädgårdarne befunno sig vester
ut, der himlahvalfvet hvilar på Atlas skuldror. Han följde den utpekade
vägen och kom till den gamle, stenhårde Atlas på den heta libyska kusten.
Atlas gaf honom nu vidare upplysningar, till tacksamhet hvarföre han åtog
sig den omätliga bördan på några timmar. Sedan fann han vägen till
Hesperiderne. Han trifdes en god tid i deras trädgårdar, der våren aldrig
försvinner, och dit de menskliga lifvets mödor, strid och vapenbrak aldrig
hunnit. Men den verksamma och arbetsamma menniskan är ej skapad för en
bragdlös hvila. Hans uppgift är en oändlig strid, ett sträfvande efter seger
och tillfredsställelse, som först vinnes med döden. Derföre tog hjelten sitt
knyte äpplen på skuldrorne och anträdde återresan.
På en af sina vandringar kom han till en trakt, der Medelhafvet var
skiljdt från det Atlantiska. Med sin gudastyrka skapade han nu en öppning,
i det han uppröck två klippor, af hvilka han uppställde den ena i Europa
och den andra i Afrika till minne af sin dervaro. Den som tviflar härpå
kan fara till ort och ställe och se efter; dessa Herakles-stoder finnas ännu
och heta på ena sidan Gibraltar, på den andra Ceuta.
Det tolfte arbetet bestod deruti att hjelten skulle upphemta
helveteshunden Kerberos, som bevakade underjordens portar. Konung Hades (Pluton),
det mörka rikets beherrskare, tillät detta bortförande af undfallenhet för
hjeltens slägtskap med hans broder Zeus, men med villkor att hjelten skulle
obeväpnad kufva den trehöfdade hunden. Detta lyckades; men Eurystheus
blef nästan skrämd till döds då odjuret fördes fram för honom. Herakles
kastade nu djuret for hans fötter och det sjönk genast genom jorden under
ett doft morrande.
Hjeltens tjenstetid var nu slutad; men nu uppsökte han äfventyr för
egen räkning, stred emot Kentaurerne och nedsteg två gånger på den nu
kända vägen till underjorden. På sina ströftåg kom han äfven till en trakt,
som hemsöktes af den jordfödde jätten Antäos, som ej lät någon i fred
passera förbi. Denne angrep honom genast med sina stora knytnäfvar; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
