Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Theseus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med ädla metaller prydda sandaler och sitt kungasvärd i en grop, vältrade
ett stort klippstycke deröfver, och sade: »då den son, som gudarne skola
skänka dig, uppvuxit till en så kraftfull yngling att han kan bortflytta denna
berghäll, så omgjorda hans fötter med dessa sandaler och hans länder med
detta svärd och sänd honom till Athen. På dessa vårdtecken skall jag
erkänna honom för min son och han skall blifva min arfvinge.» De
profetiska orden gingo i fullbordan. Gossen växte till och blef skön och kraftfull
som sin fader. Utan särdeles svårighet bortvältade han klippan och
upptog dyrbarheterne; iklädd desamma tog han farväl af sin moder för att
uppsöka sin fader. Men på den tiden huserade vilda röfvare i de geraneiska
bergen och ingen resande fick passera oantastad förbi. Der funnos
klubbsvingaren Periphetes, som slog ihjel folk, Sinnis, som band dem mellan två
böjda trädstammar och lät dem sönderslitas, Skiron, som störtade dem i
hafvet, Damastes eller Prokrustes, som mottog dem vänligt och försåg dem med
sängplatser, men stympade de långa och utspände de korta. Theseus var på
sin vakt; han besegrade hela bandet, ej med svärd utan med deras egna
vapen, och rensade trakten från dessa ogerningsmän. Han anlände lyckligt
till Athen och blef vänligt emottagen af den gamle Aegeus, utan att likväl
uppenbara hvem han var. Men hans styfmoder, den beryktade Medea, som
efter mångahanda missdåd hade funnit skydd hos och blifvit förmäld med
den gamle konungen, förstod att omvända konungens sinnelag och beredde
med konungens tillåtelse en giftdryck åt fremlingen. Han höll redan
bägaren i handen för att tömma den, då Aegeus igenkände svärdet vid hans sida
och störtade sig i hans armar, under det att bägaren slungades långt bort.
Giftblanderskan reste åter i sin vagn, dragen af drakar, till sin hembygd det
dystra Kolchis och besuddlade ej mera Greklands jord med sina illbragder.
Vid denna tid ödelades slätten vid Marathon af den otämjeliga tjur,
som Herakles fordom hemtade från Kreta och skänkte sin husbonde. Den
konungsliga ynglingen begaf sig nu åstad för att fånga det vilda djuret.
Efter tröttande ströftåg fann han slutligen spår efter tjuren och utlade starka,
oslitliga snaror, gick sedan åt det håll derifrån det hesa råmandet hördes och
fick så syn på odjuret. Han lockade det i snaran, dels genom djerfva anfall
och dels genom låtsad flykt, och blef herre öfver tjuren, som han under
folkets jubel inledde i Athen och offrade åt Phöbos Apollon.
Nu närmade sig en sorgens tid för Athen, nemligen Panathenäerne.
Dessa voro fester, som man fordom firade i midten på sommaren med
offerlekar och dansar till Pallas Athenes ära. Dessa fester hade nu ej firats på
öfver aderton år; ty då hade Androgeus, son till den på hafven herrskande
konung Minos på Kreta, varit segrare i alla kämpaspelen men omkommit vid
ett anfall på tjuren vid Marathon. Hans fader, som misstänkte att sonens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
