- Project Runeberg -  Hellas. De gamla grekernas land och folk /
58

(1864) Author: Wilhelm Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Den kalydoniska jagten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



oupphörligt och slutligen ej utan framgång. Atalanta, som ilade framför alla
andra, lyckades slutligen att träffa det med ett af sina skott, just som det
framrusade ur ett busksnår. Detta sår, tillika med ett annat dylikt, gjorde djuret
ännu vildare och bragte det ännu mera i raseri; men Meleager slungade nu
ett tungt spjut i dess rygg och motade det, då det kom rusande mot
honom, med en kort lans. Nu framilade allt jagtfolket, äfven de räddaste, ur
skogarne och snåren och hulpo till att döda det förskräckliga odjuret. Sedan
drogo de genom skogarne till Kalydon med sitt byte och rådslogo om
hvilken dagens segertecken, huden, hufvudet och betarne, egentligen skulle
tillfalla; men alla kommo snart öfverens derom att den modige Meleager hade
gjort sig förtjent af dem genom sin lycka och skicklighet. Men den unge
hjelten skänkte dessa segertecken åt Atalanta, som först hade sårat
vildsvinet. Dagen derpå, då jagtkamraterne skiljdes åt för att återvända hvar och
en till sitt hem, fick Meleager underrättelse om att hans morbröder hade
med våld fråntagit Atalanta segerbytet och prydt sig sjelfva med detsamma.
Han skyndade genast dit, och då männen ej godvilligt ville återlemna rofvet,
uppstod en strid, i hvilken de blefvo dödade och deras följeslagare skingrade
åt alla håll. Flyktingarne kallade sina landsmän, Kureterne, till hjelp och
de tågade genast med vapenmakt till Kalydon. Sålänge som den starke
hjelten Meleager stod i spetsen för Ätolierne vunno de seger, men han
dukade snart under för ett oundvikligt öde. Sagan berättar detta på flerehanda
sätt, vi skola följa den vanliga om ock yngre uppgiften. Då hans moder
Althäa nyss hade födt honom, infunno sig hos henne Parkerna, som spinna
och afklippa menniskornas lifstrådar. Klotho förkunnade att gossen skulle
blifva ädelmodig, Lachesis att han skulle blifva en hjelte och Atropos att
han skulle lefva lika länge som den eldbrand varade, hvilken nu låg i spisen
och lågade. Althäa utsläckte nu denna brand och förvarade den sorgfälligt;
men då hon erfor sina bröders död, kastade hon i sin vrede eldbranden i
elden och liksom den förtärdes af lågan utslocknade äfven den unge
hjeltens lif.

Atalanta uppnådde emellertid sitt hem med de återfångna segertecknen,
och i Athenes tempel i Tegea i Arkadien såg man ännu i flere hundrade år
derefter den malätna vildsvinshuden och hufvudet med de tre fot långa
betarne, eftersom hvad flere trovärdiga ögonvittnen berättat.

Sagan förtäljer ännu åtskilligt om den djerfva jägarinnan Atalanta. Hon
ville ej alls veta af det äkta ståndet, utan trifdes bättre i den vilda skogen
än i det mindre rymliga qvinnogemaket. Hon hatade alla de friare, som
anmälde sig; inbjöd hvar och en af dem till en kapplöpning och utsatte sig
sjelf till pris för den segrande. Kapplöparne erhöllo ett litet försprång, men
hon följde dem i hälarne, svingande sitt spjut, och genomborrade dem så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:27:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hellas/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free