Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Argonautertåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
draken genast försänktes i en djup sömn. Nu nedtog hon skinnet, lemnade
det åt sin ledsagare och följde honom ombord på fartyget, sedan hon förut
medtagit sin lilla broder Absyrtos såsom gisslan.
Då Aeetes vaknade sednare på morgonen förmärkte han det trefaldiga
rofvet och sina gästers flykt, men i hans flotta funnos goda segelfartyg och
ypperliga roddare. Han lagade sig genast till att förfölja flyktingarne och
hade Argos segel i sigte redan före solnedgången. Han ville fortsätta jagten
med dubbel skyndsamhet, men märkte i samma ögonblick sin lilla sons
Absyrtos hufvud uppsatt på ett spjut på stranden och hans lemmar spridda i
en vid ring kring hufvudet. Han fattades då af en sådan sorg att han
uppgaf förföljelsen och blott hade sinne för sin älskade sons begrafning. Men
bestraffningen af detta dåd, öfver hvilket sjelfva barbarerne ryste, åtogo sig
de rättfärdiga gudarne, som ålade Argonauterna en mycket lång och
serdeles mödosam resa. Enligt en af de äldsta sagorne foro de uppföre floden
Phasis och kommo sålunda till Oceanen, derifrån på oändliga krokvägar och
irrfärder till Nilen, ur hvilken de slutligen nedkommo i Medelhafvet. En
sednare saga låter dem inlöpa i Ister (Donau), efter en lång resa komma
till Eridanus (Rhen), sedan uppnå den verldsfamnande Oceanen och
vesterifrån inkomma i Medelhafvet. Enligt båda sagorne hände det mer än en
gång att de resande måste bära fartyget långa vägar på sina hjelteskuldror
for att sålunda komma ur den ena floden i den andra.
De hade äfven flere faror att bestå i Medelhafvet. Deras väg gick
förbi Sirenerne, hafsjungfrur, som lockade de resande till sig med sin ljufva
sång och sedan neddrogo dem med sig i djupet. Det föreföll hjeltarne som
om hvar och en af dem hörde sin maka, sitt barn eller sin trolofvade brud
klaga och gråta, och de hade redan styrt fartygets kosa åt det förderfliga
hållet till, då Orpheus grep i sin gyllene lyras strängar och sjöng om det
ljusa, gudasköna Hellas, hurusom allt godt och herrligt trifdes och alstrades
der, och uppfyllde så allas hjertan med hemlängtan att styrmannen åter
riktade fartyget på hemmets väg och roddarne läto sina åror allt ifrigare klyfva
hafvets böljor. I det sicilianska sundet lurade vidundret Skylla, som
önskade föda för sina sex hufvuden, och den allt uppslukande hafshvirfveln
Karybdis. Men Thetis skyddade dem; ty hon hade redan fattat kärlek till
sin blifvande make, Peleus, som var med på färden.
Efter dessa och många andra äfventyr, som det skulle blifva allt för
långt att uppräkna, inseglade Argonauterne slutligen i den pasagetiska
hafsviken och Jolkos hamn. Här tillreddes nu en lysande fest för att fira den
segerrika hemkomsten. Offren rökte från altarena, ynglingarne dansade
lagerbekransade och Orpheus gladde kamraternes hjertan med sånger och
strängaspel. Men då man sedan gjorde sig underrättad om ställningar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
