Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Kadmea och dess hjeltar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åter insättas i sina rättigheter, antingen genom vänlig öfverenskommelse eller
genom de sju furstarnes svärd. En af furstarne svarade honom leende: det
vore bättre att du vallade våra svin än hotade våra murar med svärd och
spjut. Ett allmänt hånskratt åtföljde detta förolämpande uttryck. Men den
hånade menade tro på att han ensam vore nog karl till att uti
knytnäfskamp eller brottning kasta dem alla för svinen, ifall de vågade mäta sig
med honom. Furstarne ingingo villigt på striden och framträdde mot
honom den ene efter den andre, men han besegrade dem alla, så att de kunde
skatta sig lyckliga att komma från striden med blodiga hufvuden och
urledvridna lemmar. De förbittrades häröfver och lade en krigarskara i bakhåll
för honom, för att döda honom på hemvägen. Hjelten hade en hård strid
att utkämpa, men ingen pil trängde genom hans kopparrustning under det
att han med sina väldiga hugg spridde död och förödelse kring sig och
dödade alla sina motståndare. Segrande och betäckt af fiendens blod
återvände han till lägret, hvarpå hären genast satte sig i marsch mot staden.
Innevånarne, som hade fått förstärkning af Phokier och Phlegyer, ryckte ut
mot fienden, men blefvo slagne och måste söka sitt skydd bakom murarne.
Då furstarne nu rådvilla öfvertänkte hvad de hade att göra, infann sig siaren
Tiresias och förkunnade att Kadmea skulle segra öfver alla sina fiender, om
Menökeus, den konungslige Kreons son, erbjöde sig såsom offer åt Ares.
Den högsinte ynglingen ställde sig genast detta bud till efterrättelse, och
detta offer, som egnades åt fäderneslandet, uppfyllde allas hjertan med mod
och hopp, så att de blott begärde att få segra eller dö.
De sju furstarne ryckte emellertid fram och anföllo staden på alla sidor.
Den häftige Kapaneus besteg murarne och hotade att förstöra Kadmea om
ock både gudar och menniskor satte sig deremot. Zeus förnam detta stolta
tal, och nedslungade den stolte krigaren från murens tinnar genom en
åskvigg. Adrastos och hären måste vika för gudamakten och Thebanerne
framstörtade ur alla portar för att fortsätta striden. Under slagtningens tummel
påträffade Eteokles och Polynikes hvarandra. Ingendera tänkte på
broderskapet utan endast på hämnd och mord. De genomborrade hvarandra och
dogo båda utan att ens i dödsstunden hafva upphört att hata hvarandra.
Under den pågående striden stupade Tydeus och Hippomedon. Ännu stod
Amphiaraos som en klippa omgifven af fiender; men han blef slutligen äfven
indragen i den allmänna flykten och fann sin undergång på det sätt att
jorden öppnade sig under honom. Adrastos ensam undgick döden, tack vare
sitt snabba svarta sto Arion. Med sönderhuggna vapen samt sorg och
grämelse i hjertat återkom han till Argos.
I Theben regerade emellertid nu Jokastes broder, den gamle Kreon.
Han kände ingen barmhertighet utan endast hämnd och straff. Han utgaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
