Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget till Troja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla krigarne strömmade till skeppen. Nestor och Odysseus hade mycken
möda att återföra dem till krigsrådet, och Thersites, som klandrade allt och
alla och ej ens skonade Agamemnon, fick dervid ett temligen duktigt slag
med spiran af Odysseus’ egen starka hand. Genom en sådan känbar
tillrättavisning och vältalighetens makt lyftades åter härens sjunkande mod;
den ryckte ut till drabbningen.
Der går Paris, eller Alexandros som Homeros kallar honom, främst i
Trojanernes leder. En pantherhud fladdrar kring hans rygg, bågen hänger
öfver skuldran och svärdet vid höften; tagelplymen svajar från den ståtliga
hjelmen och han svänger två spjut i handen. Menelaos, den brunhyade
hjelten, får syn på honom och störtar sig mot det olyckliga krigets upphofsman,
alldeles som lejonet på sitt byte. Men ynglingen förskräckas vid åsynen af
den så djupt förorättade mannen och döljer sig bland Trojanernes
anryckande leder.
Hektor, som vredgas öfver hans feghet, bannar honom i skarpa ordalag.
»Vekling», ropar han, »du med ditt fagra anlete, det vore bättre att du dött
innan du förfört andras hustrur! Det hade varit bättre än att du nu till
Trojanernas skam och vanära och Grekerne till ett åtlöje springer undan
som pojken för riset.»
»Broder», svarade Paris, »jag vet ej hvad jag kände då jag såg denne
man. Mot hvarje annan skulle jag hafva bestått striden men ej mot honom,
som jag tillfogat så mycket ondt. Men nu vill jag träda fram mot honom
i öppen strid i allt folkets åsyn.»
Hektor hörde dessa ord med glädje. Han skyndade genast fram till
de första lederne, der spjuten redan haglade, och stillade striden.
»Hören mig I Achajer,» ropade han med sin väldiga stämma;
Alexandros, som har vållat kriget, vill sluta det genom en öppen strid med
Menelaos. Åt den som besegrar den andre, skall Helena med alla de röfvade
skatterne hemfalla såsom segrens pris, och förbund och gästvänskap skall
förena de stridande folken.»
Orden upptogos med bifall å ömse sidor. Hären lägrade sig för att
åskåda offren och striden. Agamemnon slagtade offerdjuret och höjde sedan
rösten, bedjande: »Fader Zeus, du herrskare öfver gudar och menniskor, och
du Helios, du som ser allt, moder jord och äfven I underjordiska gudar,
som dömen de döda menniskornas själar, våren vittnen till detta förbund.
Om Alexandros segrar, måtte han då behålla sitt rof och vi återvända då
med skeppen till våra hem. Men om Menelaos vinner en ärofull seger så
gifva Trojanerne honom bytet och oss ett rättvist skadestånd.»
Alla furstarne gingo eden efter honom, och gjöto sedan ur framlemnade
bägare några droppar vin på jorden, till gudarnes ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
