Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget till Troja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta omslag i striden. De läto genast förspänna sina bevingade hästar och
ilade till valplatsen. Athene påträffade sin skyddsling Diomedes, som på
afstånd från striden torkade blodet ur sitt sår. Hon klandrade honom att
han stod sysslolös då hären behöfde hans starka arm. Glad igenkände han
gudinnan och sade: »Pallas Athene, du som utdelar den odödliga äran, der
mördar Ares vid den starke Hektors sida. Jag vek endast undan för de
odödlige gudar, som du nyss befallte mig.»
»Välan då, äfven honom skall du möta vid godt mod», svarade
gudinnan, i det hon besteg hans vagn och styrde hästarne mot den förskräcklige
Ares. Denne såg hjelten komma emot sig, men varseblef ej hans beskyddarinna,
emedan Hades’ hjelm undandrog henne både menniskors och gudars
ögon. Han böjde sig framåt för att genomborra Tydiden, men Athene
afböjde stöten, och nu for den djerfve Diomedes’ spjut i höften på honom, att
han skrek som tiotusen man på en gång och uppfor till Olympen i ett
mörkt ovädersmoln.
Den blodiga dagen nalkades sitt slut och Hektor skyndade in i staden
för att offra åt gudarne. På återvägen till slagfältet mötte honom hans
trogna maka Andromache, som följdes af sköterskan med hans lilla son
Astyanax. Glad såg hjelten sin hustru och sitt barn, men hon gick
gråtande emot honom och fattade hans hand, sägande: »Sällsamme man, ditt
mod dödar dig, och du förbarmar dig ej öfver mig, den olyckliga hustrun,
eller öfver det omyndiga barnet, som snart skola vara öfvergifna och
faderlösa. O! måtte jorden då uppsluka mig, ty om ödet rycker dig från min
sida är jag beröfvad hvarje tröst. Den gudalike Achilleus har dödat min
fader och mina sju bröder för mig; min moder har Artemis’ pilar bortryckt
i hennes palatslika hem. Du, Hektor, är mig nu fader och moder och
broder, du, min kraftfulle make. Förbarma dig öfver mig, att jag ej sjelf som
enka och din lilla son såsom faderlös skola gråta öfver din död.
Skakad af dessa ord, svarade Hektor:
Detta, o maka, bekymrar ock mig; men förmycket jag fruktar
tadel af Ilions män och mantelsläpande qvinnor,
om, som en feg jag stadnade här, afsides från striden,
sådant förbjuder mig äfven mitt mod, som lärde mig vara
tapper alltjemt, och att strida ibland de främsta i hären,
för att min faders beprisade namn och mitt eget försvars. [1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
