Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget till Troja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med dessa ord kastade han spjutet, som träffade midt på Telamonidens
sköld, utan att dock förmå att genomtränga de sjufaldiga lagren af läder och
koppar. Ajas’ spjut gick deremot igenom Hektors sköld och han kunde
endast genom en snabb vändning undfly döden. Medelst sköldarne afvärjdes
äfven kasten med de stora stenarne. Hjeltarne grepo nu till svärden för att
få ett slut på striden. Men nu nalkades härolderne och uppmanade dem att
sluta ty natten inbröt, och kämparne måste lyda denna uppmaning.
Med spänd uppmärksamhet följde dock Ajas sin motståndares rörelser.
»Uppmana honom till vapenhvila,» sade han, »går han in derpå, så gör
äfven jag detsamma.»
Härpå svarade Hektor: »Du har bevisat dig ega mod och tapperhet och
en gud har utrustat dig med kraft och en klok själ. Må då vapnen hvila
för i dag eftersom natten inbryter. I morgon eller på en annan dag skola
vi afsluta striden. Men innan vi skiljas åt vilja vi utbyta gåfvor med
hvarandra, på det man må säga om oss:
begge i sinnesfrätande split de mätte sin styrka,
skiljdes försonade åt likväl från hvarandra i vänskap.»
Derpå räckte han Ajas sitt goda svärd och fick af honom i utbyte en
med dyrbar purpur färgad lifgördel.
Efter en vapenhvila, som varade i flere dagar, och som användes till de
dödas begrafning, böljade striden mellan lägret och staden ånyo.
Agamemnon, Diomedes och Odysseus äro de mest framstående af hjeltarne, som, trots
alla Hektors ansträngningar, dödade flere af hans bröder och hela hopar af
Trojaner, och Agamemnon isynnerhet synes vara hård mot hvarje besegrad
fiendes bön om pardon. Han hotar att utrota hela det hatade och trolösa
slägtet.
Diomedes visar sig ej lika hårdhjertad. Han mötte en gång en man,
som nära på kom upp mot honom sjelf i rustningens prakt och lemmarnes
styrka och skönhet. Han tillropade honom: »Säg mig, modige stridsman,
hvarifrån du härstammar, eftersom du så djerft vågar trotsa mitt spjut. Är
du en af de odödlige, då viker jag gerna för dig, men är du, liksom jag,
en dödlig, som föder dig med jordisk spis, så börja striden, så att ditt öde
snart må gå i fullbordan.»
»Tydeus’ son,» svarade den andre, »namnkunnig är den slägt, från hvilken
jag härstammar. Den herrliga Bellerophontes, som funnit hem och rike i
Lykien, hade två söner. Den äldre är död, men den yngre, Hippolochos,
lefver ännu och jag kallar honom med stolthet min fader. Han sände mig
hit och uppmanade mig att alltid kämpa i främsta leden och aldrig komma
stamfadrens ätt på skam. Derföre vill jag pröfva vapenlyckan mot dig och
försöka om Zeus vill gifva mig seger och ovansklig ära.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
