Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tåget till Troja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ej så, unga hjelte,» ropade Diomedes, »vi äro gästvänner från fädrens
tider. Och på det att folket omkring oss må lära känna vår förbrödring,
så låtom oss byta rustningar, och hvaren af oss må säga:
att ifrån fädernes tid gästvänner vi säga oss vara.»
Ifrån Idas höjder såg Zeus ned på drabbningen. Ehuruväl han var så
mäktig, att hela Olympen darrade då han rynkade sina ögonbryn, stredo
Hellenerne likväl lyckligt under gudomligheternas beskydd, och hans till
Thetis gifna löfte var ouppfylldt.
Han förkunnade derföre för gudaförsamlingen att han ville ensam styra
drabbningen och förbjöd hvarje annan att befatta sig dermed.
Striden var envis på denna dag; Diomedes hade dödat Hektors kusk;
då betäcktes himlen af tjocka moln, åskan rullade doft öfver hären, en stark
blixt skrämde Tydidens hästar och den gråhårige Nestor, som hade flytt till
honom, styrde spännet åt lägret till, skrämd af den vredgade Zeus. Tre gånger
ville hjelten vända om och bjuda den hånande Hektor spetsen, och tre gånger
påskyndades hans flykt af nya åskslag. Det var först murarne, som omgåfvo
lägret och de på land dragna skeppen, som hejdade Trojanernes påträngande.
På aftonen funno Hellenerne att de behöfde Achilleus’ bistånd. Han
erbjöds att återfå den sköna Briseis och många skänker dessutom; men han
var ej sårad af de honom beröfvade egodelarne utan endast af Agamemnons
öfvermod. Han vägrade envist att deltaga i striden.
Nu hände det att Grekerne blefvo allt hårdare ansatte, att Agamemnon,
Diomedes och Odysseus voro sårade och att fienden bestormade sjelfva muren.
Den starke Sarpedon nedryckte ett stycke af bröstvärnet och försökte storma
deröfver.
Hektor gladdes öfver denna vunna fördel och grep uti en af de nedryckta
stenarne, som var så stor att flere sednare tiders menniskor knappt skulle
hafva varit i stånd att med häftyg vältra upp den på en vagn. Denna sten
lyfte han lika lätt, som en herde lyfter en ullknippa, och slungade den mot
lägrets port, så att den brakande föll i stycken. Jublande instörtade han
och hans skaror i lägret och en gud skulle knappt hafva varit i stånd
att hejda hans segertåg. Först ned vid skeppen lyckades det Telamoniden
Ajas att ordna de strödda skarorne, så att de samlade förmådde göra
motstånd.
I denna fara beslöto Here, Pallas Athene och den hafsbeherrskande
Poseidon, att på egen hand gifva Hellenerne hjelp. Himladrottningen
tillnarrade sig behagens gördel af Aphrodite, och iförd densamma skyndade hon
till sin gemål på berget Ida. Zeus, som annars alltid var van vid att hans
hulda maka var trätgirig och ovänlig, blef angenämt öfverraskad af hennes
älskvärdhet. Han inslumrade ljuft under hennes vänliga tal och smekningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:27:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hellas/0091.html
