Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borgerliga inrättningar, seder och kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
boskapen, getterne och fåren, gåfvo dem mjölk, kött och kläder;
svinsköt-seln bedrefs äfven serdeles mycket och man lät det stekta fläsket sig väl
smaka vid högtidliga tillfällen. Djurhudarne användes till kläder och vapen;
de sednare, ofta beslagna med metall, voro nödvändiga både i strid och fred.
Qvinnorna besörjde ullens bearbetande. De spunno garnet och väfde i
väfstolen med flitiga händer tyger till lifrockar och täcken, men isynnerhet till
ganska konstnärligt väfda mattor. Man kände ej alls eller högst föga till
linne, bomull och siden.
Alla klädesplaggen voro enkla och beqväma. De
hufvudsakligaste klädespersedlarne voro lifrocken, utan
ärmar, som räckte till knäet, den vid färd i fria luften
derofvanpå kastade manteln och de med remmar under
foten ’ fastade sandalerna, De mantelsläpande qvinnorna
buro samma slags kläder, endast något längre och pryd- Fotbeklädnader,
ligare. Hvardagsklädningen hade ullens naturliga färg,
men högtidsdrägterna voro blekta hvita och ofta prydda
med färgade ränder.
Arbetets fördelning och yrkenas samverkan voro
alldeles okända saker. Hvar och en förfärdigade åt sig
sjelf så väl eller illa han kunde både kläder, vapen och husgeråd. Odysseus
t. ex. timrade sjelf upp åt sig ett rum och en bädd i ett ihåligt oliveträd.
Men det fanns likväl konstnärer, som gjorde vapen af trä eller metall.
Såsom sådana namnes Smilis och Dådalos, labyrinthens på Kreta
uppbyggare. Af de i Iliaden och Odysseen omnämnda rikt arbetade sköldarne, de
med silfver och guld inlagda Stolarne och andra sniderier finnes naturligtvis
intet mera qvar; rnen ännu finnas dock ruinerne af flere palatser och andra
byggnader, hvilka gifva oss ett begrepp om den tidens byggnadskonst. De
äldsta murarne bestodo af på hvarandra lagda stora stenblock. De voro
alldeles oarbetade, oregelbundna månghörningar, som man passade i hvarandra
så godt man kuride utan någon slags murbruk, och hvilka qvarlågo genom
sin egen tyngd och bildade en fast vägg, som likväl hvarken var slät eller
alldeles rak. De uppkomna mellanrummen fylldes med småsten. Man
kallade och kallar ännu i dag dessa murar kyklopiska, emedan man trodde att
kyklopernes jättelika slägte hade utfört dessa råa men starka arbeten. Deraf
finnas qvarlefvor, isynnerhet bland ruinerne af det gamla Tirynth på
argei-ska halfön, och äfven på andra ställen i Hellas, samt till och med här och
der i Pindos och Olympos berg och dalar samt i Epiros och Makedonien.
Från detta första otympliga byggnadssätt öfvergick man snart till de
omsorgsfullt huggna, månghörniga stenblocken, hvars fogar noga passade i
hvarandra, hvarföre de ej behöfde något bindande murbruk. Af detta slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
