- Project Runeberg -  Hellas. De gamla grekernas land och folk /
107

(1864) Author: Wilhelm Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borgerliga inrättningar, seder och kultur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107

temligen väl bibehållna skattkammaren i Mykenä eger ännu qvar spår af de
rika inre prydnaderne och två pelare vid den pyradmidformiga ingången.

Konsten förskönar lifvet. Derföre, så snart menniskan utgår ur det råa
naturtillståndet, ur den mödosamma striden för att förskaffa sig de
nödvändigaste behofven, och kommer till lugn och rådrum att njuta, söker hon, så vidt
det står i hennes makt, att skapa och förvärfva sig det sköna. Hennes
bostad, hennes omgifning, hennes husgeråd äro de första föremålen, som hon
försöker att konstnärligt ombilda, och först sedan vågar hon sig på att i
kroppslig form framställa för ögat det, som hon dyrkar och tillbeder. Genom
sådana bemödanden uppstodo småningom de första försöken i byggnadskonst,
bildhuggeri och målning. Men stenens, metallens och färgernas användande
fordrar en långvarig öfning innan de kunna lämpa sig till framställandet af
något harmoniskt, något skönt, något som egentligen kan få namn af konst.
Helt annorlunda förhåller det sig med framställningen medelst språket. Detta
är ej blott, medel för det ömsesidiga meddelandet af enkla fakta, utan det är
äfven uttrycket af allt, som röres inom ett menniskohjerta och alstrar ofta
besluten, leder ofta till handling. Menniskan lär nästan omedvetet att känna
sin makt och handhafver den med skicklighet, allt efter sina syften. Om det
är tålandets ändamål att glädja genom njutningen af det sköna, då
uppkommer poesien. Redan bittida, redan i hjeltarnes tidsålder, lyckades det de rikt
begåfvade Hellenerne att framställa tilldragelserne, minnena, tankarne om
uppkomsten af gudarna, verlden och menniskorna, i ädla och sköna former.
Skalderna, som tillika voro sångare och lyrspelare, gingo från stad till stad,
från den ena kungaborgen till den andra och föredrogo sina dikter. De
voro öfverallt välkomna gäster, vid måltiden fick ej skalden med den
hjerte-glädjande sången saknas. I dessa dikter föredrogos tilldragelser, teckningar
af det förflutna, tankar och bragder dels i berättande, dels i undervisande
form; derföre kallas detta slags skaldekonst den episka, det är den
berättande, eller den didaktiska, det är den lärande, undervisande.
Sånggudinnorna, och i deras följe skalderna, skola hafva kommit till Grekland från
Pierien, ett trakiskt landskap norr om Olympos. Denna sägen uppkom
kanske deraf att presterna kommo till Grekland från Thrakiens råa folk, som
hyllade en hemlighetsfull naturdyrkan, ined gåtlika och obegripliga dikter,
och derstädes dyrkade sina gudar. Den redan omtalade Orpheus, som
likaledes var från Thrakien, namnes såsom deri första skalden. Skogens djur,
klipporna och lunderna rördes af hans toner, så mycket mera då de
menni-skohjertan, åt hvilka han i sina sånger gaf uppmaning till gudstjenst och
laglig ordning. Enligt denna älskliga sägen var det poesien, som, alldeles
som den borde vara, var upphofvet till de fromma sederna. Då hans maka,
Eurydike, dog till följe af ett ormbett, nedträngde han i underjorden. Hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:27:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hellas/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free