Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borgerliga inrättningar, seder och kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Liksom den falske dig skadar, hjelper dig troget den gode
grannen; lycklig den är, åt hvilken en sådan beskäres.
Som med riktigt mått han dig mäter, mät honom tillbaka,
att då du honom behöfver han hjelper dig uti bekymren.
Sätt ej vännen framföre din broder från fadren,
ty det skulle i djupaste hjertat ju honom dock såra.
Honom ej heller bedrag med lismande tunga; men skulle
han utan fog väcka tvist genom tal eller ovänlig handling,
hämna dig tvefallt då; men vänder han åter till vänskap,
vill han det onda han gjort med uppriktig bättring försona,
tag honom upp, att till annan vän han sig icke ansluter.
Låt ej i ord eller blick en liden orätt framlysa.
Aldrig hjertslitande nöd må mannen tillräknas
såsorn ett brott, ty vet ock den är en gudarnes gåfva.
Bikare, mera fulltonig och ur renare källa strömmade den egentliga
episka poesien, framställningen af gudars och menniskors bragder. Den
poetiska uppfattningen, den helleniska andans klarhet och lugn afspegla sig deri.
Sjelfva skalden döljes bakom sitt arbete, hans känslor och reflexioner
framträda aldrig deri. Han upprullar sina teckningar af upplefvade eller på
hörsägen grundade tilldragelser, som han har utkastat efter sitt
åskådningssätt och färglagt med fantasiens granna färger, endast i afsigt att glädja eller
upphöja folkets hjertan genom den inre sanningen och skönheten, och
förgäter alldeles sig sjelf och sina egna känslor. Så diktade de gamla
rhapsod-sångarena och föredrogo sina sånger vid konungarnes hof och äfven i
folk-församlingarne. Det var ej att tänka på att dessa dikter kunde upptecknas,
men det lefvande ordet gick från mund till mund, från det ena slägtet till
det andra. Mycket gick förloradt, mycket blef tillagdt och förbättradt efter
tiden och omständigheterne, och isynnerhet allt efter som folkets poetiska
mottaglighet var beskaffad. På sådant sätt blefvo de flesta af sagotidens
händelser besjungna; men dessa dikter hafva ej öfvergått till våra tider, utan
vi ega endast prosaiska berättelser om dem från en sednare tid. Endast de
.sånger, som . fira grekernes stora nationalföretag, Tröjas eröfring, hafva till
?n del blifvit räddade från glömskan. Det är äfvren högst sannolikt att de
voro det förnämsta af hvad den gamla episka poesien har frambringat, och
,som derföre bevarades och sjöngs från slägte till slägte århundradena igenom,
liksom en från fadren ärfd skatt. Men genom dessa mundtligå upprepanden
skedde naturligtvis många förändringar, såväl med afseende på formen som
på innehållet. Med afseende på Iliaden har man bevisat att den i sig
upptagit en Achilleus och flera sånger till andra hjeltars beprisande. Från detta
poem skiljer Odysseen sig serdeles mycket genom framställningen af gudarne
och de gudomliga väsendena, genom sina mera tunnsådda liknelser och ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
