- Project Runeberg -  Hellas. De gamla grekernas land och folk /
114

(1864) Author: Wilhelm Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkvandringarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

salierna, som bodde i det epirotiska Thesprotien berg, tågade öfver det
ödsliga Pindos och nedstego i dalarne och de fruktbärande slätterne kring
Peneios. Alla folkstammar i detta land, som fick sitt namn efter inkräktarena,
underkastade sig segrarena eller utflyttade; detta sednare gjordes isynnerhet
af Böotierne, som banade sig en väg genom Othrys och Oetas bergpass och
afgrunder och slutligen bortdrefvo Kadmäerne ur Theben och Minyerne ur
Orchomenos. De underlade sig hela landskapet, som efter dem kallades
Böotien.

Alla de Achajer, som blefvo af Doriernes svärd fördrifna ur Lakonien
och Argolis, slogo sig ej ned i Achaja vid korinthiska viken; talrika hopar
af dem gingo öfver näset, framträngde genom Böotien och Thessalien, der de
förenade sig med fördrifna Atelier, och öfverstege slutligen Olympos
bergskedja. På andra sidan derom funno de blott ett högst ödsligt och
obehagligt land, bebodt af vilda nomadfolk. Efter en mödosam och besvärlig
vandring kommo de till Hellesponten, hvarest de bygde sig fartyg och
öfver-skeppade sig till Mindre Asien. Det fruktbara kustlandet derstädes föll dem
väl i smaken; de uppbygde Kyme och Smyrna, som dock likväl sedan föll
i Joniernes händer, besatte Tenedos gent emot det trojanska landet och
grundlade en särdeles blomstrande koloni på.Ön Lesbos.

Den Joniska utvandringen, som egde rum något sednare, var dock vida
ansenligare. Jonierne och andra flyktingar hade samlat sig i Athen till så
stort antal, att innevånarne, trots sina gästvänliga seder, hade svårt att draga
försorg om dem allesamman. Då spred sig på en gång en berättelse om
Mindre Asiens blomstrande öar och herrliga kuster, på hvilka vinstocken och
flere närande sädesslag gåfvo menniskan rikelig föda, utan att deras odlande
kräfde mycken möda. De fattade genast sitt beslut att skaffa sig nya
hemvist i dessa trakter. Skepp funnos färdiga och folk tillströmmade i massor,
både Jonier, Achajer, Kadmäer, Minyer och Aolier, hvilka alla längtade
efter byte och nya boningsplatser. Tåget gynnades af lyckan; de besatte de
kykladiska öarne, den väl belägna Samos och den ytterst fruktbärande Chios.
Nya tåg följde efter det första och satte Utvandrarne i stånd att befolka en
stor del af den asiatiska kusten, söder om äoliska kolonierne. Phokäa,
Ephe-sos, Miletus, tolf städer öfverhufvudtaget, uppnådde här en ovanlig blomstring
och bildade det Joniska förbundet.

De doriska eröfrarne hade ej heller ännu blifvit lugna och stadiga. De
hade börjat sin utvandring sjöledes, och de som ej kunde finna sin utkomst
på Peloponnesos fortsatte äfven färden till sjöss. De nedslogo sina bopålar
på öarne Melos, Kreta och Rhodos och beherskade snart det Sydvestra
hörnet af Mindre Asiens kust, der Halikarnassos, såsom den förnämsta staden
isynnerhet blef rik och mäktig. Ännu mera blomstrande blefvo deras kolo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:27:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hellas/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free