Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagstiftning i Sparta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
men förfelade sitt mål just för sin vidlyftighets skuld. De ordkarga men
bragdälskande Spartanerne älskade ej långa tal, de höllo sig helt enkelt vid
sjelfva saken och föreslogo med få ord hvad de ansågo vara ändamålsenligt.
De oansenliga borgarena, som ej sutto i senaten, voro föga i stånd att
uppträda och tala offentligt, derföre skulle det hafva varit föga nödvändigt att
förbjuda det som ej gerna kom i fråga att ske.
Om vi jemföra denna Lykurgos’ gamla Ehetras anordningar med
hjelte-tidens författningar, linna vi en påfallande öfverensstämmelse dem emellan.
Ett öfverhufvud, furstarnes råd och folkförsamlingen ledde så val i Ilion som
i Phäakernes land statens angelägenheter. På ön Ithaka finna vi samma
författning, endast med den skillnaden, att öfverhufvudets frånvaro gaf
anledning till våldsbragder och oordningar. Lykurgos har derföre ej skapat
något alldeles nytt eller ovanligt, hvilket skulle hafva varit ett dåligt
vittnesbörd om hans vishet, utan han upprättade åter det genom sin ålder helgade
rättstillståndet, som råkat i förfall, gaf det en laglig författning och
reglerade noga de enskilda statsmakternes förut obestämda gränsor. Detta var
hans stora, hans onekliga förtjenst. Bestämdheten och klarheten i hans
anordningar voro säkerligen orsaken till att författningen, åtminstone i sina
grunddrag, bestod ända till i sednare tider, ända in i det allmänna
förvek-ligandets och urartandets period.
Några hundra år efter Lykurgos blefvo åtskilliga vigtiga beslut bifogade
till hans Ehetra. Då bestämdes att senaten skulle hafva makt att förklara
afvita och olämpliga folkbeslut för ogiltiga. Derigenom undanröjdes mycket
af den motvigt, som låg hos folkförsamlingen gent mot senaten. Deremot
infördes en ny myndighet, Ephorernes kår. Denna kår bestod af fem män,
som genom en serdeles invecklad valförrättning årligen af församlingen
utvaldes bland alla doriska medborgare. De handlade i folkets stad och ställe,
voro således beklädda med dess anseende och endast ansvariga inför
detsamma. Deras ursprungliga ändamål var att vaka öfver att ingen af de tre
statsmakterne gjorde våld på författningen genom att öfverskrida sin
befogenhet, dernäst ålåg dem uppsigten öfver embetsmannens och medborgarenas
sedlighet och slutligen den lägre rättskipningen. Då de hade fullmakt att än
såsom uppsyningsrnan öfver erabetsmännen, än såsom polismyndighet, straffa
såväl konungarne som den ringaste medborgare med böter eller
fängelsestraff, utvidgades deras myndighet alltmera. De hade under sitt befäl en
trupp af 300 beväpnade ynglingar, hvilka skulle öfvervaka den allmänna
ordningen och voro en slags stående polisstyrka. Vidare egde Ephorerne
att efter godtycke häkta och straffa hvar och en, som föreföll dem
misstänkt; de läto ej sällan senaten och folkförsamlingen företaga omröstning om
vigtiga saker, isynnerhet i fråga om krig och fred. De skulle äfven sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
