Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagstiftning i Sparta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
mankalla den beväpnade styrkan, som var bestämd att uttåga mot fienden,
och föreskrefvo den till anförare utsedde konungen, huru han skulle anordna
fälttåget. De kallas ofta konungarnes fäder, men de voro i sjelfva verket
deras väktare och herrar.
Det onda, hvaraf staten synnerligen led vid Lykurgos tid, var
förmögenhetens olikhet. Den vise lagstiftaren kunde och ville ej omstörta
eganderätten och införa en jemnlikhet dervidlag, sorn aldrig kunde bibehållas. Han
påfann ett annat sätt att bota det onda; han gjorde egandet af stora gods
så värdelöst som möjligt. Derföre införde han gemensamma och tarfliga
måltider, till hvilka hvarje fri medborgare lemnade ett lätt anskaffligt bidrag af
kornmjöl, fikon, f>st och vin samt en ringa penningsumma. Vid dessa
måltider saknades aldrig den s. k. svarta soppan, som bestod af köttspad, blod,
ättika och salt. Man bör dock ej betvifla, att der fanns kött, isynnerhet
svinkött och vildt, i riklig måtto. I dessa måltider, som kallades Systitier,
måste gossar, ynglingar, män och gubbar utan afseende på deras rang eller
stånd deltaga. Endast den, som ej mer kunde lemna de månadtliga
bidragen, blef utesluten derifrån, men förlorade äfven derigenom en del af sin
borgarrätt, den att deltaga i statens förvaltning. Liksom gästerne efter sitt
val nedsatte sig vid de olika borden, likaledes företogo de sina gymnastiska
och krigiska öfningar och utryckte i krigstider i lika stora hopar mot
fienden.
Barnens gemensamma uppfostran var äfven ett medel att, som en
gammal författare uttrycker sig, göra rikedomen döf och blind. Straxt efter
födelsen blefvo barnen besigtigade af dertill utsedde män, efter hvilkas
utsago man utsatte de lytta åt vilddjuren, men återlemnade de välbildade åt
föräldrarna. Då barnen blifvit sju år gamla ställdes de under statens
uppsigt, blefvo indelade i klasser och ordningar, alla på samma sätt uppfödda,
uppfostrade och bevakade af uppsyningsrnan (Eirener) och uppfostrare
(Pä-donomer). Hela deras bildning var ställd på att uppfostra kraftfulla,
krigiska och laglydiga medborgare. Derföre öfvades gossarne dagligen i
kroppsrörelser, ansträngande marscher och sådana rörelser, som utfördes af de tungt
beväpnade krigarena. Äfvenledes fingo de undervisning i de danser, som
brukades vid de festliga offren, på det att de skulle lära sig förena kraft
med smidighet och behag. Under sådana dagliga öfningar blef naturligtvis
ej mycken tid öfrig för deras andliga bildning, men de unga Spartanerne
måste under måltiderna eller på hvilostunderna åhöra sina uppfostrare och
vördnadsvärda gubbar, som talade om staten och medborgarenas pligter mot
densamma; de lärde sig vidare utantill hymner, att afsjungas till gudarnes
ära, och sånger, som prisade tapperheten och dödsföraktet. Då de hörde sina
förmän endast uttrycka sig i korta men träffande ordalag och ej någonsin i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
