Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagstiftning i Sparta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
122
genhet och egodelarnes storlek alltid varit olika i Sparta och hela Lakonien,
ja, att de doriska eröfrarne vid Lykurgos tid endast egde den mindsta delen
af det lakoniska landet. Vi veta slutligen, att de med full medborgarrätt
försedda medborgarnes antal oupphörligt minskades, emedan många ej kunde
lemna sina bidrag till Systitierna och emedan de förmögna fria landtinnevånarne
endast med mycken svårighet kunde vinna inträde bland de fullt berättigade
medborgarena. Denna förmindskning af medborgarnes antal var följden af ett
stort missförhållande, som ej litet bidrog till att utmatta staten. Helt
annorlunda förfor Rom, som ock hade en krigisk författning; det upptog de
besegrade folkens förnämsta medborgare inom sina murar och förvärfvade
sig derigenom en genorn århundradena allt mera sig förökande tillvext i inre
kraft och styrka.
Lika litet som berättelsen om landets fördelning är trovärdig, lika litet
påträffar man i Rhetra en föregifven lag, som förbjuder bruket af myntadt
guld och silfver eller egandet af ädlare metaller öfver hufvud. Sådana
funnos i ganska ringa mängd den tiden. I hela Grekland kunde man ej
sam-manskrapa så mycket guld, som behöfdes till att förgylla hufvudet på
Zeus-bilden i Amyklä. Som vi redan hafva sett blef ej myntpräglingen införd förrän
af konung Pheidon, hvilken lefde mycket sednare än Lykurgos.
Historien lärer oss huru mycket värde man sedan i Sparta satte på
besittningen af penningar och sträfvade derefter. Då spartanska fältherrar
och ståthållare (Harmoster) styrde de underlydande bundsförvandternes städer,
omgafvo de sig tillika med yttre glans och frossade af njutningar, som ej
tillätos dem i deras fädernestad. De underlydande följde snart sina förmäns
exempel. Men de njutningar, vid hvilka man vant sig i utlandet, ville man
ej umbära när man kom hem, derföre sökte och fann man medel att kringgå
lagarnes stränghet. Sjelfva staden behöfde penningar för att kunna föra sina
vidlyftiga krig och aflöna flottor och hjelptrupper, emedan borgarenas antal
och penningar ej voro tillräckliga till att nå det åsyftade målet. Lagarne
hade öfverlefvat sig sjelfva, de voro endast föråldrade, trånga plagg, som
hindrade den fria rörelsen men ej längre beskyddade statskroppen. I fordna
tider och århundraden igenom hade de uträttat beundransvärda ting. De
första eröfrar nes doriska stam, som var omgifven af fiendtliga Achajer och
afundsjuka grannar, hade ingått en krigisk förening med dem och derigenom
erhållit sådana krafter att hon segerrikt bjöd alla fiender spetsen och
små-nigora bragte dem i ett underordnadt förhållande till Sparta. Då detta väl
hade uppnåtts skulle lagarna hafva genom småningom vidtagna förändringar
passats efter de nya förhållandena, men dertill var ingen bemyndigad, ej
heller öfverensstämde det med de .spartanska borgarenas tänkesätt och
fallenheter. På sådant sätt hindrade den hvarje friare lyftning, emedan den ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
