Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De Messeniska krigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
närma sig från något håll lemnade de borgen i krigets tjugonde år för att
söka en tillflyktsort i Arkadien och Elis. De segrande Spartanerna
ned-refvo Ithomes fästning och slogo under sig hela landskapet.
Framställningen af detta krig hvars utgång vi nu meddelat, är hemtad från messeniska
hjeltesånger, men i dem berättas att Messenierna varit segrare öfverallt,
hvilket ej så alldeles förlikar sig med deras tvungna flykt till bergen. Om man
noga betraktar stridens utgång, måste de båda spartanska konungarna
Poly-doros och Theopompos hafva varit företagsamma och krigskunniga män,
hvilket likväl förtegs af de olyckliga messeniska flyktingarna, då de berättade
om sitt fäderneslands undergång hos de nära och fjerran boende folken.
Aristomenes.
Ibland de pålagor, hvilka de underkufvade Messenierna måste åtaga sig
att erlägga, var den mest tryckande att årligen gifva Sparta halfva skörden,
men den, som mest nedslog dem, var dock deras skyldighet att deltaga i den
sorgefest, som firades i tio dagar vid hvarje spartansk konungs frånfälle. Vid
en sådan tilldragelse måste nemligen sändebud från hvarje byalag, klädda i
sorgdrägt, infinna sig i Sparta, hvilket åliggande äfven tillhörde alla städer
och byar i Lakonien.
Folket fördrog det tunga oket under döf tystnad. Men då en frisk
ungdom uppväxte, som ej hade sett det förra krigets gräsligheter, då steg
åter det gamla doriska modet och i deras ungdomliga hjertan mognade
beslutet att våga lifvet för det dyrbaraste de visste, för fäderneslandets befrielse.
Isynnerhet var detta fallet i byn Andania, i den nordöstra, bergiga delen af
660f. Ch. landet. Denna trakt synes hafva varit endast föga berörd af det allmänna
förtrycket. Der utmärkte sig framför alla andra en ung krigare,
Aristomenes, genom öfverlägsna kropps- och själskrafter. Han hade redan i strider
mot röfvare och vilda djur gifvit prof både på djerfhet och dugtig!)et och
samlat en skara beslutsamma ynglingar omkring sig. Då han nu tyckte den
rätta tidpunkten vara inne höjde han plötsligt med dem frihetsfanan, drog
genom landet och kallade folket till vapen. Spartanerne dröjde ej länge med
att infalla i landet med härsmakt, men den första slagtningen. den vid Dora,
blef oafgjord. Den unge hjelten, som med rätta ansåg detta som en vinst,
vågade smyga på lönnvägar till Sparta och der upphänga nattetid en sköld
med påskriften: »Aristomenes egnar detta segertecken öfver Spartanerne åt
gudinnan i Athenes tempel.» Lyckan stod den djerfve bi och hon drog
bundsförvandter till hans sida. Arkadierne och Argeierna sände
hjelptrup-per, ty äfven de hotades af det mäktiga Sparta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
