Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Athen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
som band sonen vid fadrens yrke, ej ega bestånd. I de fyra stammarne
eller Phylerne fanns det rika och ansedda familjer, de s. k. Eupatriderna,
som voro i besittning af de högre embetena, men deremot hade Thetes eller
daglönarnes klass, som ej egde någon förmögenhet, ingen andel i statens
styrelse.
T det stora hela var statsförfattningen i Athen alldeles densamma som
i alla de andra grekiska staterna under heroeraes tid. En konung stod i
spetsen för ett råd af ansedda, till åren komna män, kalladt Areopagos,
skötte statsaffärerna och var tillika statens högste domare. Rådet
sammanträdde på Åres’ kulle och fick sitt namn af denna samlingsplats. De
vigtigaste ärenderne föredrogos i folkförsamlingarne, utan att dessa sedan kunde
verka på förslagens antagande eller förkastande. Det tyckes till och med
i flere fall som om Eupatriderna skulle hafva egt någon rätt att välja konung;
isynnerhet då Theseus’ slägt blef undanträngd af den från Pylos inkomna
achajska konungaslägten, var det Eupatriderne, som föranledde
konungavärdighetens afskaffande. Efter det vanliga antagandet skulle denna
förändring i styrelsesättet hafva varit en följd af konung Kodros död. Då de
doriska eröfrarne af Peloponnesos äfven vände sina segerrika vapen mot
Athen, gick Kodros dem till mötes. Ett orakelspråk lofvar Athenarne segren,
såvida deras konung föll i striden. Kodros var genast beredd att dö för
sitt fädernesland. Han inträngde i det fiendtliga lägret förklädd till bonde
och blef ihjelslagen efter ett långvarigt motstånd, Såsnart Dorierne fingo
kunskap härom uppbröto de och tågade hem; sedan, berättar sagan vidare,
ansågs ingen vara nog värdig att blifva Kodros’ efterträdare, och hans son
skötte statsangelägenheterne såsom Archont, hvilket embete sedan förblef
ärftligt inom Kodros’ familj. Tolf af hans efterträdare voro Archonter på
lifstid. Men från och med år 752 f. Ch. förlänades denna värdighet endast på
tio år. Omkring år 700 f. Ch. ändrades detta så att nio Archonter valdes
årligen, och att ej blott Kodros’ efterkommande utan alla Eupatrider voro
valbara till detta embete. Sålunda förändrades monarkien till en aristokrati,
de ypperstas regering, eller snarare till en oligarki, ett fåvälde.
Denna förändring var ej till folkets fördel, ty Eupatriderna styrde och
dömde efter gamla sedvänjor, som endast de kände till, och hvilka de ofta
ändrade till fördel för sig sjelfva. Derföre kändes behofvet af en bestämd
och offentlig lagstiftning och lagskipning allt allmännare, och Drako, en af
Archonterne, åtog sig detta uppdrag. Man säger att hans lagar voro skrifna
med blod, för att på detta sätt beteckna deras stränghet; han bestämde
nemligen dödsstraff för alla förbrytelser. Men dessa lagar hade hufvudsakligast
afseende på förbrytelser emot staten och medborgarenas lif, och härstammade
äfven från en tid, då det behöfdes stränga åtgärder för att upprätthålla den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
