Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
helgade den bortgångne och borde göra slut på alla hatfulla känslor och
tänkesätt.
Efter den nya författningens här meddelande grunddrag hade den vise
visserligen banat vägen för en demokrati, d. v. s. folkets gemensamma välde,
der hvarje borgare var lika berättigad att deltaga i statsgöromålens
skötande, men han hade likväl ej upprättat en sådan, med alla dess företräden och
brister. Enligt hans anordningar blef staten fortfarande aristokratisk, d. v.
s. styrdes af de förnämsta medborgarena. Deri fjerde stammen, som
innefattade de fattiga eller mindre rikt utrustade, var alldeles utesluten från
archorit-värdigheten, deltagandet i råden och från hvarje slags embetsmaimaskap, och
egde endast rösträtt i folkförsamlingen. I en af sina dikter, hvaraf vi ännu
ega qvar några strödda bitar, yttrar sig Solon härom sålunda:
Makt åt folket jag gaf, så mycken det borde besitta,
intet hvad rätt var det saknar, intet det fick derutöfver;
äfven för dem, som makt och fördelars mängd skola ega
sörjde jag att icke de af skriande orätt må hotas.
Skyddande såleds jag stod, bevarande båda med skölden,
att ingen af dem med fog för kränkimig och skam duke under.
Sedan Solon hade fulländat sitt verk förmådde han rådet och folket att
aflägga en ed, att lagarne skulle åtminstone i de följande tio åren gälla både
offentligen och i privatlifvet. Ändock blef han, just för det nya i
förhål-länderna, så ansatt med frågor om lagens tolkning samt böner om dess
förändrande i åtskilliga fall, att häri föredrog att resa från Athen under de
första åren. Han begaf sig nu till Egypten, underverkens och mysteriernas
land, der han af presterne skall hafva fått upplysningar om det stora, i
verldshafvet sjunkna, Ölandet Atlantis samt om Greklands gamla historia.
Derefter blef han ärofullt mottagen på Cypern och ej mindre hedrad af
konung Krösos i Lydien.
Denne hade medelst segrande vapen slagit under sig flere folk, och
isynnerhet de grekiska städerne på Mindre Asiens kust. Han herrskade i
sin hufvudstad Sardes, omgifven af vapenrykte och stora skatter, och ansåg
sig sjelf som en lyckans gunstling. Han lät Solon deltaga i sina fester
och visade honom sina skatter och de hopade konstverken i palatset. Då
den vise ej just visade stor beundran af all denna herrlighet, frågade
konungen honom, hvilken af alla dödliga som han kände, han ansåg såsom
den lyckligaste. Solon nämnde en Athenare vid namn Tellos, som egde
fullt upp med egendomar och flere välartade barn och barnbarn, samt
slutligen med stor heder stupade i en drabbning till sin fädernestads försvar.
Konungen förvånades och frågade, hvilken han dernäst ansåg vara i
besittning af den största jordiska lycka. Den vise svarade: »Jag kände fordom
två blomstrande ynglingar i Argos, vid namn Kleobis och Biton, som gu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
