- Project Runeberg -  Hellas. De gamla grekernas land och folk /
139

(1864) Author: Wilhelm Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

139

»Men aktar du då ej min ära och rnina rikedomar såsom jordisk lycka?»
frågade konungen.

»O, Krösos, menniskolifvet är långt och lyckan, som i dag pryder det
med en krona, kan lätt fly bort i kommande dagar. Derföre bör ingen
menniska, prisas lycklig förrän hon hunnit till slutet af sitt lif, då det dunkla
ödet ej längre har någon makt öfver henne)).

Den berömde sagodiktaren Äsopos befann sig äfven vid hofvet i Sardes.
Han var född slaf och efter det vanliga antagandet missbildad och lytt. På
en resa i sin herres sällskap hade han belastat sig med den tyngsta delen
.af packningen, nemligen med brödkorgen. I början blef han utskrattad
härföre; men efter få dagars förlopp hade hela bröd förråd et blifvit uppätet
och han gick nu glad med. deri tomma korgen bland de öfriga tungt
belastade slafvarne, som nu beundrade hans förutseende. Då han sednare hade
blifvit försatt i frihet, blef han gästfritt emottagen hos Krösos och rönte
mångahanda liedersbevisningar; han var äfven närvarande vid Solons
ofvan-intagne samtal med Krösos. Då han nu såg huru konungen vände sig mörk
i hågen från sin gäst, rådde han denne att beflita sig örn att mera falla
konungen i smaken om han täflade om dennes ffunst. Men den vise förak-

ö O

tade rådet, rådgifvaren och gunsten och lemnade palatset och staden, sedan
han skuddat stoftet af sina fötter.

Då försmådde konungen den vise för hans tals skuld, som förekom
honom dåraktigt; men då hans hufvudstad Sardes sedan stormades af
Perserna, och han sjelf med fjorton af de ädlaste lydiska ynglingarne blefvo
fastbundna vid en bjelke för att öfverantvardas åt lågorna, då utropade han
smärtsamt: »O, Solon! Solon;)) Kyros, den segerrike persiske konungen, ville
veta dessa ords betydelse. Sedan han erfarit orsaken till deras utsägande
lät han befria den olycklige Krösos, sjelf ihågkoinmande all mensklig lyckas
obeständighet, och qvarhöll honom hos sig såsom sin vän och rådgifvare. 560 f. Ch.

Efter denna resa återvände Solon betydligt gammal till sin fädernestad.
Här förstördes hans lugn och hans giädtighet genom åsynen af de ånyo
upp-ståndna inre striderne, som han försökt förekomma. Pediäerne eller de rika
jordegarne under Lykurgos anförande, Paralierna eller kustboerna ledde af
Alkmäoniden Megakles och bergsboerna eller Diakrierna samt de fattigas
stora massa följande den kloke Pisistratos, stridde och tvistade sinsemellan.
Den vise försökte förgäfves att medla emellan dem; förgäfves uppträdde han,
en nära åttatioårig gubbe, i full vapenskrud i Ägor au och höll ett lågande
tal till folket; räddslan öfvervann hans skäl, ty Pisistratos hade med sitt
partis begifvande omgifvit sig med en lifvakt af klubbärare. Denna makt
satte honom i stånd att bemäktiga sig Akropolis och drifva sina fiender,
isynnerhet Alkmäoniderne, på flykten. Solon flydde ej. ))Mina år, sade han,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:27:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hellas/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free