Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seder och bruk - Bildande konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvifvel, att båda begrafningssätten brukades jemte hvarandra. Ej blott i Stora
Grekland utan äfven i det egentliga Hellas har man öppnat flera grafvar och
funnit der dels kistor innehållande ben, dels urnor innehållande aska.
Kistorna voro understundom af träd men för det mesta af lera, urnorna
antingen af lera eller, isynnerhet hos rikt folk, af metall. Grafvarne, hvari
qvarlefvorna nedsattes, voro äfven af flerehanda beskaffenhet. Det fanns helt
enkelt gräfda grafvar, men äfven murade och i klipporna uthuggna
grafkam-rar. Ofvan grafvarne upprestes minnesvårdar, hvilka i de flesta fallen
bestodo af Stelener eller stenpelare med gaflar, på hvilka inhöggos åtskilliga
skilderier och isynnerhet upplysningar om den bortgångne. Många nöjde
sig med fyrkantiga stenar, formade som altaren, eller med liggande
grafste-nar, men andra läto uppbygga tempelformiga grafvårdar, hvilka naturligtvis
voro konstnärligt bygda och mycket dyrare.
Sedan man hade uppfyllt den fromma pligten att föra liket i jorden,
ihogkom man äfven de qvarlefvande. De församlades ännu en gång i
sorgehuset till en festlig måltid, som afslutade likbegängelsen. Sedan offrade
man på grafven, på hvilken äfven nedlades blommor och kransar, och
mången gång de sörjandes afklippta hår. Sorgtiden var bestämd till tretio dagar
efter dödsfallet. Under denna tid buro den dödes anförvandter en svart
öfverklädning, kallad Himation. De afhöllo sig äfven från allt deltagande i de
offentliga lustbarheterna och undveko äfven att på hvad sätt som helst i sina
egna hem på bullersamt sätt yttra sin glädje.
II.
Bildande konst.
Vi återvända nu från de fester, med hvilka man ärade de aflidna, till
betraktandet af en lefnadsfrisk verksamhet, och vända först blicken på det
stränga och inom sig sjelft slutna Sparta. Såsom vi redan hafva sett, ansågs
vapnens bruk som det yrke, hvilket bäst passade för den fria mannen. De
festliga spelen, kroppsöfningarna, högtidligheterna, nöjena och jagten, allt
hade afseende på kriget och var beräknadt på att göra krigarens både själ
och kropp duglig dertill. I andra stater voro åkerbruket, handtverken och
handeln ej blott tillåtna, utan, isynnerhet i Athen, påbjudna genom lagarne
och hållna högt i ära.
Då man tänker sig Grekernes naturliga skörihetssinne, måste
handt-verket småningom höja sig till konst; synkretsen vidgades och de mera
konstnärliga Sträfvandena befordrades genom den lifliga sjöhandeln och det öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
