Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bildande konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
tare och besvärligare, men pilgrimen tröttnar icke, ty han anar att han
närmar sig sin resas mål. Slutligen uppnår han en högslätt, ännu några steg
och Delphis djupa dalsänkning med alla de behag, hvarmed naturen smyckat
den, med alla de under, hvarmed konsten försett den, med alla de
hemligheter, hvarmed den fromma tron omgifvit den, utbreder sig nu för hans
syn. Till höger slingrar sig Pleistos längs efter Kirphis gräsbeväxta sidor,
han ilar nu sin bana lugnt framåt; midt i vintern rusar den fram som en
vild bergfors. Längs efter vägen ser man grottor och klippgrafvar prydda
ined rikt bildhuggeriarbete. Trädgårdar, lagerlundar och grupper af
barrträd sträcka sig nu nedåt dalen, hvars medelpunkt intages af staden Delphi.
Tempel, pelargårdar, tafvelsalar, ett präktigt rådhus och ett gymnasium vittna
om stadens rikedom, men alla dessa byggnader förblekna vid åsynen af den
Ijusbringande gudens tempel, som lyser högt öfver staden, i dalens bakgrund,
tör de förvånade pilgrimernes blickar. Dess pelares och gaflars marmorglans
förhöjes ännu mera af Phädriadernes blygråa kalkväggar, ty omedelbart bakom
templet uppstiga dessa klippor nästan lodrätt till 900 fots höjd, och
Parnassos toppar uppskjuta öfver dem, liksom ville de inbjuda vandraren till att
besöka passen och pinielundarne, grottorna och de sorlande vattnen i bergets
sköte och lyssna på Dionysos’, den kärleksdruckne Pans, Nymphernas och
Faunernas hemligheter, som de svärmande Mänaderne brukade göra vid de stora
festerna. Men pilgrimerna egna hela sin uppmärksamhet på staden och
templet, som allt tydligare visa sig för deras blickar. Det tyckes dem som
om den gamla profetian, hvilken de fordom hört från inspirerade sångares
läppar, nu skulle hafva gått i fullbordan.
En gång, så berättade sagan, ilade den delphiske guden i delphingestalt
genom de blå hafsvågorne framför några skeppare från Kreta. Vid
krissäi-ska stranden förvandlades delphinen till en lysande meteor, som ilade öfver
Krissas sköna ängder och stadnade som en lysande stjerna öfver Delphis på
den tiden öde och obebodda dal. En stund derefter stod han åter i all sin
gudomliga skönhet midt ibland dem, med Kitharrhan (en slags lyra) i venstra
handen och den segerrika bågen i den högra, och förde dem till den stilla
dalen. Och då han der sjungit för dem en profetisk sång om platsens
blifvande prakt och herrlighet, om de härifrån utgående skönare gudabegreppen
och förmildrade sederna, då glömde de både hem och skepp och nedslogo
sina bopålar vid den kastaliska källans rand. Derifrån utspridde de sedan
kultur och menskliga seder bland bergens halfvilda herdar och grundlade den
berömda staden Delphi. Dit ilade sedan pilgrimerna på svåra och oländiga
vägar. De vandrade framåt genom alltid gröna buskar och lundar, gingo
förbi många altaren och helgedomar, och då de uppnått staden gingo de
genom densamma tilldess dalen gör en krökning åt öster, och der vägen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
