Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldekonst och lefnadsvishet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
Mindre Asien, Pittakos från Mitylene på Lesbos räknas till deras antal af
alla skriftställare från den tiden, medan de andra tre: Periander från
Korinth, Spartanen Ckilon och Kleobulos från Lindos upptagas endast af de
flesta. Vi hafva ännu flere af deras tänkespråk i behåll; Thales säger t. ex.
»Lär kanna dig sjelf;» Bias: »olycklig är den, som ej förmår bära olyckan»;
Pittakos: »Förlåtelse är bättre än hämnd». Då Priene blef eröfradt af fienden
och borgarena flydde med sina egodelar, följde Bias tåget utan att
medtaga något af sitt, och sade: »Allt hvad jag eger barer jag med mig».
Hans ords sanning bevisades sedan, ty fartyget, som förde alla flyktingarne,
kantrade och gick till botten, manskapet skattade sig lyckliga att hafva
räddat lifvet. Då gick han in i närmaste stad, höll föredrag för deri
vetgiriga ungdomen och öfverhopades med rika skänker, hvilka han sedan
delade med sina olyckskamrater.
Thales var den ende bland de sju visa, som vågade ingå i djupare
forskningar rörande tingens natur. Han antog vattnet såsom det urämne, ur
hvilket verlden med all sin mångfald har utvecklat sig. Hvarje tino-5 lärde
han vidare, har lif och är genomträngd! af gudomen. En yngre Milesier,
Anaximander, antog ett ursprungligt något, hvilket, ehuru det ej sjelft egde
någon bestämmande egenskap, do, k uppenbarar sig i den oändligt vexlande
naturen. Det är, sade han, det ena och allt, det förbliiVande och dock i
sina fenornener oändligt vexlande. Xenophanes, som grundade den eleatiska
fllosofskolan i Elea i Storgrekland (Italien), förklarar att naturen är ett
oföränderligt helt, som är rundt, eger lif och själ samt är liktydigt med Gud,
men att de vexlande och förändring underkastade tingen endast äro
menskliga föreställningar, hvilka ej finnas till i verkligheten.
Alla dessa läror upptog Pythagoras från Samos (född 580 f. Ch.).
Sedan häri hade på sina resor lärt känna mysterierna på Kreta, de
egyptiska presternas hemligheter och sjelfva de indiska brahmanernas läror, bildade
han ett eget religionssystem. Enligt detsamma är hela verldsbyggnaden
genomträngd af gudomligheten, samt erhåller lif och styres af denna.
Menniskan får en aning om den evige, om hon gör sig mottaglig för
densamma genom afhållsamhet från sinliga njutningar och genom musik. Men
själen behöfver dock en fortg.lende rening och sofring efter döderi, öfvergår i
andra kroppar och återvänder efter en lång och mödosam vandring på
jorden till gudomligheten, från hvilken den utgått. Med dessa idéer förenade
han en plan att föra menskligheten närmare till sin förädling, och beslöt
att sätta denna plan i verket, genom att åstadkomma en förening af
oför-derfvade ynglingar. Han reste derefter till Storgrekland i Nedre Italien. På
dess sydligaste uddes östra sida blomstrade de helleniska städerna Sybaris
och Krotori, med hvilka ingen stad på den tiden kunde mäta sig i makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
