Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det persiska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
vändigt att stadna en stund vid denne sedermera så berömda hjelte, innan
vi fortgå i vår berättelse.
Athenarne egde redan sedan urgamla tider tillbaka eri koloni på udden
Sigeion i Trojanska landet, och hade derigenom blifvit bekanta med
Thra-kierna på Chersonnesos. Under Pisistratos’ tid hade de sednare blifvit
öfver-fallna af sina grannar, och sände derföre bud till Delphi för att utbedja
sig en grekisk hjelpkoloni. De erhöllo då det svaret, att de skulle välja den
till anförare, som först erbjöde dem gästvänskap på deras återresa. De
tågade nu tillbaka på den heliga vägen genom Phokäernas och Böotiemas land
till Athen, utan att de på hela vägen fått något sådant anbud. Då de nu
vandrade genom stadens gator, satt en man, vid namn Miltiades, utanför sitt
hus. Han såg på deras kläder och vapen att de voro fremlingar och
nödgade dem med mildt tvång att taga in hos honom och bo der tillsvidare.
De emottogo med glädje denna inbjudning och gjorde honom genast
under-kunnig om afsigten med resan och om gudens utsago. Miltiades, som var
högst missnöjd med Pisistratos’ herravälde, var genast böjd för att
efterkomma Thrakiernas önskan. Han afreste till Chersonnesos i spetsen för en
hop af äfventyrsälskande ynglingar, och stärkte snart koloniens säkerhet
genom vidtagandet af flerahanda goda och välbetänkta åtgärder. Isynnerhet
stod han i godt förhållande till konung Krösos, som en gång hade befriat
honom ur en iråkad fångenskap. Efter hans död blef hans brorson
Stesa-goras, och sedan dennes broder, som likaledes hette Miltiades, Chersonnesos’
beherrskare. Denne måste, liksom alla de andra thrakiska städerna och
folken, gifva sig under storkonungens herravälde, då denne gick öfver Bosforos
for att strida mot Skytherna. Men han, som var van vid atheniensiska seder
och frihet, gjorde det med stor motvilja, och då nu Skytherne kommo till
Ister och talade om Persernes nöd och betryck, uppträdde han genast i de
grekiska furstarnas församling för att förmå dern till ett djerft beslut. Han
rådde dem att genast upprifva bryggan och lemna storkonungen åt sitt öde,
samt att derefter uppmana de äoliska, Joniska och doriska städerna och öarna
att afskaka det persiska oket. Församlingen tycktes redan vara böjd för att
antaga hans förslag, då Histiäos från Miletos uppträdde emot honom och
anmärkte, att han och alla de andra furstarna endast genom storkonungens
hjelp voro försäkrade om att behålla sina riken, men att de alla, efter
konungens undergång, skulle förlora sina länder tillfölje af städernes frihetssinne,
samt troligen dessutom förjagas ur landet; det borde derför snarare vara
deras uppgift, att för sin egen skuld vara ett stöd för konungen och hans
trogna ståthållare, än att söka störta hans för dem alla nödvändiga
herravälde. Detta tal afgjorde rådplägningens resultat; bryggan blef ej upprifven
och Darius, som snart derefter ankom med sin af vedermödor och lidanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
