Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Persernas makt drager mot Hellas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
tydt, till de återvunna Grekerna i Mindre Asien. Städernas områden blefvo
uppmätta, erhöllo utstakade gränser och deras tribut till konungen
bestämdes derefter. Vidare blefvo de alla, för att kunna bilägga möjligen
uppkommande tvister, förenade till ett statsförbund, och blefvo slutligen befriade från
de förra despoterna, för att kunna möjliggöra en friare och mera
demokratisk författning. Dessa städer uppnådde således allt hvad de åsyftade med
upproret, utom oberoendet af Persien.
Sedan lugnet nu blifvit återställdt vidhöll Darius mera än förr sitt
beslut att eröfra Hellas, isynnerhet som han tillskref Atheriarne Sardes’ brand.
Tillika påmindes han oupphörligt derom af sin skyddsling Hippias, till
hvilken äfven sällade sig den genom Kleomenes från Sparta fördrifne Demaratos.
Konungens krigiska måg, Mardonius, drog nu med en talrik här mot
Hellespontos och öfvergick sundet, medelst en till hären hörande flotta.
Thra-kiens vilda folk hade redan förut blifvit underkufvade, men den ena
stammen efter den andra satte sig upp mot det påtvingade oket, skyddade af
sina berg, så att denna strid aldrig slutades Sammalunda blef förhållandet
i Makedonien, hvars konung visserligen erkände det persiska öfverherrskapet,
men der de vilda horderna i det inre af landet likaledes måste underkufvas.
Emellertid ryckte Mardonius segrande framåt och gaf befallning att flottan
skulle invänta honom i thermaiska hafsviken. Men då den kringseglade
bergsudden Athos, råkade den ut för en ovanligt stark storm i det klippfyllda
hafvet. Nästan hälften af flottan (300 skepp) gick i qväf och omkring 20,000
man drunknade eller omkommo på den ödsliga kusten, som beboddes af vilda
stammar. I en nattlig strid mot en thrakisk stam hade Mardonius
likaledes blifvit sårad i sidan, och anträdde nu återtåget, nedslagen af den stora
förlusten och de myckna motgångarna.
Efter detta misslyckade företag utgingo genast från Susa befallningar
om nya rustningar. Flottan måste utrustas på nytt och landthären göras
fulltalig. Emellertid afsände storkonungen sändebud till Grekland för att
fordra eld och vatten af de särskildta staterna, såsom ett tecken till
underkastelse. Många städer och isynnerhet öar lydde denna uppmaning af
fruktan för den persiska makten. Ägina, som då var Greklands första sjömakt,
gjorde detsamma, men ej af fruktan för Perserna, utan blott af förbittring
mot Athen, med hvilket det då låg i fejd. I Sparta förstod man i början
ej sändebudens ord, ehuruväl de talade grekiska. Man var endast vari vid
segrar och andra folks underkastelse, och ett förslag att de skulle gifva sig
under en fremmande stats lydno tycktes dem vara ett vansinne. Då man
slutligen fick klart för sig hvad de fremmande sändebuden egentligen ville,
råkade det annars så försigtiga folket i en ovanlig rörelse. Man förvånade
sig öfver barbarerna med deras tätt anslutande hufvudbetäckning, rocken med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
