- Project Runeberg -  Hellas. De gamla grekernas land och folk /
190

(1864) Author: Wilhelm Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Persernas makt drager mot Hellas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

riingarne afbrötos af ett uppror i Egypten och andra missförhållanden, och
döden nådde konungen innan han hunnit verkställa sina afsigter.

Emellertid berömdes atheniensarnes bragder öfver hela Hellas. Fruktan
for den persiska makten försvann alldeles, och man farm mera än förr de
grekiska vapnens öfverlägsenhet öfver barbarernas oordnade massor. Men
innan ryktet om segern hunnit sprida sig serdeles långt, ankom en spartansk
hjelptrupp till Athen. Den bestod af 2,000 krigare, som hade tillryggalagt den
långa vägen (30 mil) på tre dagar. Efter en kort hvila önskade de få se
slagfältet, och då de hunnit dit betraktade de med förvåning de hopade
massorna af persiska och mediska lik, vapnen och rikedomarne i det
eröfrade lägret och den tappra skara, som under Aristides’ befäl, bevakade
bytet. Derpå drogo de åter hem till Sparta, der man nu erkände att Athen
vuxit till en makt, som förr eller sednare ej skulle sky att börja en
täf-lingsstrid med Sparta.

Sedan man i den gladt upprörda staden hade öfvertygat sig om den
fiendtliga flottans bortresa, skred man till de fallna krigarnes högtidliga
begrafning. Der upprestes två grafhögar, den ena betäckte Platääernes aska,
den andra Athenarnes. Deras namn blefvo inristade på marmortaflor. En
tredje grafkulle blef upprest, såsom ett segerminne till Miltiades’ ära, och blef
i sednare tider prydd med hans bildstod. Om han hade fallit i striden och
blifvit begrafven under densamma hade han, enligt Solons utsago, varit en
af de lyckliga.

Den vandrare, som nu beträder den berömda slätten, ser ännu tre
kullar uppskjuta öfver de fruktbärande fälten, en större i midten och två
mindre på sidorna. Minnespelarna och bildstoderna äro längeseden försvunna,
Marathons innevånare veta ingenting om deras förfäders bragder, men
historien har förvarat berättelsen derom, på det att man må kunna finna hvad
beslutsamma män förmå uträtta i farliga tider.

Stor ära tillföll äfven den segerrika hären. Krigarena, och bland dem
Miltiades med strategerna, intågade lagerkransade i staden. I en pelarsal,
som kallas Poikile och stötte till agoran (torget), afmålades slaget af den
berömde målaren Polygaotos. Fältherrens bild i spetsen för strategerna var
synnerligen framhållen på målningen, så att den bildade det helas
medelpunkt.

Visa män lära att menniskorna lättare bära olyckan än framgången,
och erfarenheten har ofta bevisat denna läras sanning. Segrarens vid
Marathon slut gifver ett ytterligare bevis härför. I åtnjutande af sina bragders
rykte och sina medborgares allmänna beundran, tycktes han hafva nått
höjden af mensklig lycka och ingen kunde likna sig vid honom. Men han var
ej nöjd härmed, utan sträfvade efter ett oberoende herravälde, sådant som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:27:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hellas/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free