Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Xerxes tåg till Grrekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mederne skulle förmörka sjelfva solen genom mängden af sina pilar. »Väl
taladt, trachiska vän,» ropade en annan Spartan, »vi få då strida i skuggan.»
Den persiske konungen förlorade nu alldeles tålamodet, och befallte
Mederna rycka framåt, om möjligt fånga passets besättning lefvande samt
föra dem inför honom. Mederna framryckte nu genast i stora och oordnade
massor, men uträttade likväl ingenting genom sina upprepade anfall, utan
ledo i dess ställe betydliga förluster. Då fann konungen mer än väl att han
hade mycket folk men få krigare till sin disposition. Följande dagen
framryckte sjelfva Perserna och just den så kallade odödliga skaran. De tågade
framåt i bättre ordning, och öppnade striden genom att utsända ett moln
af pilar. Spartanerna grepo genast till flykten och barbarerna förföljde dem
under höga rop. Men .just nu uppenbarade sig Spartanernas öfverlägsna
krigskonst. Flykten var endast låtsad; nästa ögonblick stodo de åter
uppställda på tätt slutna led, stormade fram mot den förföljande fienden och
slogo honörn tillbaka med stor manspillan. I det trånga passet hjelpte dem
deras massa till ingenting, tusentals nedgjordes med stötar af de långa
grekiska spjuten, mot hvilka den lätta persiska skölden och det korta spjutet
båtade föga.
Ännu på tredje dagen förnyades anfallen nästan utan uppehåll, men med
samma resultat. Hellenerna aflöste hvarandra i tur efter folkslagen och
kämpade med spartanskt mod under spartanska anförare. Phokierna stodo
emellertid på bergshöjden för att bevaka en liten, föga känd bergsväg, på
hvilken Thermopylä kunde kringgås.
Xerxes stod rådlös vid ingången till Hellas. Hans här hade störtat
framåt såsom en allt öfversvämmande vattenflod och nu satte svaga
menniskohänder en stark dam mot dess vidare framträngande. Då inställde sig
hos honom en Malier, vid namn Ephialtes, och underrättade honom om den
okända bergsvägen, och huruledes han vore i stånd att föra en trupp Perser
i ryggen på Grekerna, Då han härföre blifvit tillförsäkrad den penningsumma
han begärde, satte han sig sent på aftonen i rörelse med de 10,000 Perser,
som kallades de odödliga, och steg uppåt sluttningen i tall- och ekskogarne
mellan thrachiniska bergen och Oeta. Det var en stilla och lugn natt, det
enda buller som hördes var männens steg i de nedfallna, vissnade lofven,
och det förrådde för Phokierna skarans antågande. Dessa uppställde sig
derföre rustade vid passets mynning, men då de vid morgonsolens sken fingo
se barbarerna framrusa ur skogen och helsades af en skur af pilar, sprungo
de upp på bergstoppen, för att kunna försvara sig bättre, och läto fienden
obehindrad fortsätta sin väg.
I första daggryningen hade äfven härskaran i passet rustat sig till strid.
Offerpresten Megistias slagtade offerdjuret och forskade efter tecken. Då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
