Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slagtningarna vid Mykale och Platää
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
Den spartanske konungen Leotychides var anförare för den grekiska
flottan. Denne kallade Xantippos, Athenarnes anförare, och de andra
öfver-starna till ett rådslag, der man på flertalets yrkande beslöt att anfalla
fienden i hans egna förskansningar. Flottan seglade derföre tätt efter kusten
och landstigningen verkställdes.
Men vid denna tid var inan ganska orolig öfver att Mardonius med
sin stora här skulle tillfoga fosterlandet skada och lidanden, under det
att man här fjerran från hembygden stridde mot barbarerna. Då spred
sig hastigt ett rykte att en ärofull seger vunnits i Hellas på samma dag,
och nu uppstämde de glada krigarena stridssånger och framträngde med mod
och tapperhet, Athenarne med halfva hären på den jemna och släta kusten,
men Spartanerne öfver höjder och branter. De förra uppnådde först fienden,
som försvarade sig länge nog, skyddad af en gynsam ställning och ett sköldtak,
men slutligen drog sig tillbaka inom sin förskansning af stenar och pålvirke;
men Athenarne inträngde med fienden i densamma, hvarefter barbarerna
med undantag af Perserna räddacfe sig genom flykten. Perserna stridde
med oförfäradt mod och kunde ej besegras på något sätt, förrän de äfven
anföllos af Spartanerna. Dessa ned slogo hvarje motstånd och fulländade
nederlaget, som blef desto blodigare då Milesierne och andra Jonier
öfver-föllo de flyende skarorna i bergen och togo hämnd för sina af barbarerna
fordom nedgjorda bröder.
Då våren ingick hade äfven Mardonius börjat röra på sig i Thessalien,
för att infria det löfte han gifvit konungen. Han framtågade långsamt
genom det nu öppna passet vid’Thermopylä, der inga väktare funnos
uppställda. Lokrierna, Böotierna och Phokierna gjorde, frivilligt eller tvungna
dertill, gemensam sak med honörn och förstärkte hans här. Han hoppades
äfven vinna Athenarne på sin sida. Han lät genom den makedoniska fursten
Aleander tillförsäkra dem deras tempels och boningars återuppbyggande,
deras områdes utvidgning och fullständig frihet, om de med honom afslöto
ett förbund utan list och bedrägeri, men hotade dem i motsatt fall med
fullständig tillintetgörelse.
Derpå afgaf femhundramannarådet med folkets bifall följande tänkvärda
svar: »Så länge solen vandrar sin bana på himmelen skola vi ej afsluta
något förbund med Xerxes, utan gå emot honom behjertadt, i förtroende till
gudarnes och heroernas bistånd, hvilkas helgedomar han förstört på
helgerånande sätt».
Sändebuden från Sparta, som hade kommit för att utforska Athenarnes
tänkesätt, erhöllo samma svar, men ombådos att de oförtöfvadt skulle komma
till hjelp med hela sin härmakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
