Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slagtningarna vid Mykale och Platää
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 217
heller några gynnsamma tecken. Derföre förblefvo de båda härarna i
fullkomlig overksamhet under fulla åtta dagar. I ett af den persiske
öfverbe-fälhafvaren sammankalladt krigsråd gåfvo de thebanska befälhafvarena
honom det rådet, att oroa fiendon genom det talrika rytteriet,, afskära all
tillförsel, som nu ankom dagligen, och slutligen söka genom utdelning af
persiskt guld vinna de särskildta staternas befälhafvare, hvarigenom split och
söndring snart skulle uppstå hos Hellenerna.
Härens andra fältherre, Artabazus, tillstyrkte detta råd och Mardonius
gaf vika för ögonblicket, ehuruväl han hoppades på seger utan dylika
hjelpmedel. Ryttareskarorna började derföre ånyo sina oupphörliga anfall. De
ströfvade kring ända i Kithärons bergpass, öfverföllo en drift af 500
lastdjur, som voro på väg till det grekiska lägret, nedhöggo betäckningen och
förde bytet med sig till lägret. Likaledes svärmade de ’omkring längs efter
floden och utsände åt alla håll sina mördande pilar, så att Grekerna ej
längre vågade hemta vatten på ljusa dagen. Ännu fanns likväl bakom
Spartanernas plats en rik källa, Gargaphia, som till någon del afhjelpte
vattenbristen; men ryttarena funno äfven vägen dit och tilltäppte slutligen
källådern. På sådant sätt bragte de Hellenerne i verklig nöd, oaktadt deras
ypperliga utrustning och deras färdighet i vapnens förande. Här bLsf det
för första gången riktigt tydligt, huru fördelaktigt det Österländska rytteriet
kunde användas; samma slags rytteri, som flere hundra år sednare med
sådan framgång kunde mäta sig med Westerlandets bepansrade kämpar.
Mardonius hyste i dess ställe större tillit till det persiska fotfolkets duglighet, och
detta förtroende samt hans mod och djerfhet förmådde honom "slutligen att
låta den osäkra krigslyckan göra slag i saken.
De grekiska anförarena rådgjorde nu om hvilka mått och steg de skulle
vidtaga, ty de ledo ej blott af brist på vatten utan äfven på lifsmedel.
Man hade utsändt en skara lättbeväpnadt folk till berg-en för att skaffa
tillförsel; men dessa kuride ej numera återkomma till hären, emedan hela
slätten var öfversvämmad af persiskt rytteri. Man beslöt derföre att följande
natt draga sig vester ut från Platää till Oeroe, och derifrån utsända talrikt
manskap till Kithärons berg för att ledsaga de lättbeväpnade rned de påträffade
förråden till lägret.
Under skydd af mörkret uppbröto nu Korinthierna och de öfriga
trupperna, som stodo i midten af slagordningen. Men som de fruktade att
ryttareskarorna skulle oförmodadt öfverfalla dem i mörkret, påskyndade de
så sin marsch att den mera liknade en flykt. De stadnade ej förr än de
uppnått höjderne vid Platää. Der, vid det åt alla håll synliga Heräon
(He-ras tempel), intogo de en fast ställning, utan att bekymra sig om att
stridens hela tyngd nu endast drabbade deras kamrater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
