- Project Runeberg -  Hellas. De gamla grekernas land och folk /
218

(1864) Author: Wilhelm Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slagtningarna vid Mykale och Platää

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218

Athenarne, som voro försigtigare och modigare än de ofvannämnda,
sände före uppbrottet en härold till Spartanerne for att erhålla kunskap om
sakernas tillstånd. Denna härold fann Pausanias i häftig ordvexling med
Amompharetos, anföraren för en tapper skara, som utan omständigheter
förklarade lör honom att Spartas lagar stodo öfver en befälhafvares
befallningar, och dessa lagar fordrade att man ej ens en hårsmån finge vika
tillbaka för en fiende. Tillika kastade han en stor sten för Pausanias’ fötter, i
det han utropade, att han med denna sedel röstade för att heldre dö i striden
mot barbarerna än vika tillbaka; Pausamas kallade honom för galning, vände
sig till härolden och uppdrog honom att underrätta Athenarne om sakernas
tillstånd och uppmana dem att så vidt möjligt var rätta sig efter Spartanernas
rörelser.

Under det att man tvistade på sådant sätt, förgylldes bergens toppar
af morgonrodnadens första strålar. Nu befallte Pausanias uppbrott, utan att
fästa något afseende vid den qvarblifvande skaran. Den spartanska
afdelningen tågade öfver en kedja af kullar åt Oeroebäcken till, under det att
de mera vestligt stående Athenarne tågade åt samma håll på det mera djupt
liggande fältet. De förra hunno till ett Demeters tempel, som låg midt på
slätten, och väntade der på den envise Amompharetos, som slutligen hade
bestämt sig för att följa hären med sin mora (afdelning). Men
morgonrodnaden hade äfven uppväckt ryttarena, som genast redo öfver Äsopos och jagade
efter Hellenerna då de funno deras läger tomt. De kunde ej se Athenarne,
som voro ett stycke förut och tågade i dälden mellan kullarna, men i dess
ställe fingo de sigte på Spartanerna, hvilkas rustningar glänste i
morgonrodnaden. Amompharetos’ mora hade knappt hunnit sluta sig till
hufvud-hären förrän rytteriet omsvärmade den på sitt vanliga sätt under skrik och
bågskjutning, samt hindrade allt vidare återtåg öfver det öfverallt öppna
fältet.

Mardonius fick snart underrättelse om hvad som händt, och nu kunde
han ej längre hejda sin stridslusta. Han förmodade att hela grekiska hären
vore stadd på flykten, och uppbröt genast med de stridbara persiska
krigshoparna till att skyndsamt förfölja dem. Så snart de andra folken märkte
detta, framrusade de i vild fart efter dem utan att iakttaga någon slags
ordning, så att hela fältet rundt omkring var betäckt af barbarer. Stridens
hela tyngd föll sålunda på Spartanerna och deras tappra kamrater
Tegea-terne, ty Athenarne, som tänkte skynda till deras hjelp, blefvo nu anfallna
af Thebanerna och deras bundsförvandter.

Vid åsynen af den spartanska uppställningen öppnade Perserna striden,
i det att de framför sig upprättade ett bröstvärn af spjut och dervid fastade
sköldar, samt tillika sände ett moln välriktade pilar mot Grekerna. Der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:27:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hellas/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free