Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utvecklingen af Athens makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under sådana förhållanden utvecklade sig gossen, uppväxte till en
mycket lofvande yngling och mognade tidigt till en kraftfull man. Hans själ,
sorn blifvit bildad genom filosofiska studier, uppfattade den äkta visheten hos
en statsman, som känner sig kallad till att göra sitt folk stort och ärorikt.
Han genomskådade tidens förhållanden och förstod att begagna dem för sina
vidtutseende planer. Med säker hand ordnade och styrde han tilldragelserna,
förutsåg framtiden och blef ej ens nedslagen och modfälld om han
misslyckades, ty han påfann alltid snart nya utvägar för att komma till målet.
Det var ej genom småaktiga och förkastliga medel, som han lyftade sitt
fosterlands anseende och derigenom äfven sitt eget, utan detta skedde genom
vishet och utvecklandet af den inre kraft, som föraktar det orätta, men ined
fullt medvetande och ett riktigt uppskattande af omständigheternas betydelse
sträfvar efter det föresätta målet. Han försmådde demagogernas konster,
hvilka lätt vinna massorna: mutor, umgänge och förtrolighet med pöbeln,
deltagande i dess nöjen och förlustelser. Hans sätt var vänligt och
angenämt mot hvar man, men han egnade endast den förtroligare vänskapen åt
personer, som voro hans likar i andligt afseende. Han fann sin belöning
och sin vederqvickelse från statsmannavärfven i umgänget med berömda
konstnärer, såsom Phidias, med filosofen Anaxagoras, som gifvit honom den
första undervisningen i verldsvishet och vältalighet, samt tillsammans med
den både till kropp och själ lika utmärkta Aspasia. Han besökte aldrig
festliga måltider; en enda gång var han närvarande vid en brorsons bröllop,
men lemnade sällskapet före måltidens slut. Öfverhufvud syntes han aldrig
till, annat än på vägen till agoran eller till rådsförsamlingen. Hans medel
att vinna folket för sig bestodo endast uti hans afsigters renhet, hans
åtgärders ändamålsenlighet, det föresätta målets storhet och betydelse samt hans
vältalighet, som förlänade en ståtlig prägel åt allt hvad han föredrog. Då
han talade, var det som om den olympiske Zeus’ åska hade dundrat och hans
blixtrar an tändt de åhörandes hjertan. Derföre kallades han äfven Olympiern
af alla, som hörde hans tal. Dessutom var han sparsam med sitt offentliga
uppträdande och verkade oftare genom de honom omgifvande likstämda
vännernas ord och sträfvanden.
I alla sina företag skred han till verket med sans och efter klok
öfverläggning, beräknade alla möjliga fall och sökte att på förhand förvissa sig
om segren. Derföre var han mindre lämplig till att föra republikens härar
till en afgörande seger, emedan honom brast den raska beslutsamhet, som
under vapnens klang och slagtningens buller utforskar det rätta ögonblicket
och djerft kastar allt i vågskålen för att vinna allt. Han sparade på
med-borgarenas blod, men ej på sitt eget, då det gällde att i stridens tummel
uppfylla sina pligter mot fosterlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
