Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utvecklingen af Athens makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
Perserna vi redan hafva berättat. Hans sträfvande gick ut på att
upprätthålla de gamla statsformerna och använda den orubbade statens alla krafter
till strid mot barbarerna. Hans karakter var i mångfaldigt afseende en
fullkomlig motsats till Perikles’. Djupa studier och allvarligare sysselsättningar
på vetenskapernas områden voro honom ej alldeles fremmande, men tycktes
passa helt litet för hans sinne, som var vändt utåt och på det praktiska.
Han föraktade den beräknande och långt förutseende statsmannavisheten och
tänkte blott på att begagna det för ögonblicket befintliga. Ehuru han var
adelspartiets stöd, umgicks häri dock gladt och obesväradt med alla
medborgare, deltog i deras fester och var alltid omgifven af slafvar, som buro fyllda
penningsäckar, ur hvilka han utdelade almosor både åt de fattiga och åt
lättingarna, utan att fråga efter deras behof och omständigheter. Om han
vid tiden för middagen fann folk qvarstående på torget, tog han mången
gång en skara hungrande med sig hem till sitt bord. Med ej mindre
frikostighet lät han borttaga inhägnaden kring sin trädgård, på det att
grannarne ej skulle hindras ifrån att hemta sitt behof af grönsaker och frukter
ur densamma.
Man skulle kunna tro, att äfven den största förmögenhet skulle
bortsmälta genom en på sådant sätt alltid öppen taffel och storartad
frikostighet, men Kimon hade efter eröfringen af Chersonnesos återfått sin faders
furstliga gods, och dessutom förlänade honom hans segrar ett så rikt byte,
att det snart ersatte de luckor i hans förmögenhet, som gifmildheten
åstadkom, och att han ej behöfde befläcka sina händer med orättfångna egodelar.
Sålunda liknade han Perikles i rättskaffenhet och kärlek till
fosterlandet, var honom lika öfverlägsen i krigisk skicklighet, som han stod under
honom i andlig bildning och statsmannavishet, och kunde under en längre
tid, genom den vördnadsvärda areopagens och andra statsembetsmäns
myndighet, genom det förnäma och rika partiets inflytelse samt genom ett
betydligt anhang bland folkmassorna, förlama Ephialtes’ och Perikles’ åtgärder.
Men då förbittringen mot Sparta sedan steg, till följe af en sednare
tilldragelse, då måste äfven dess gästvän Kimon falla. Han blef landsförvisad
genom en ostrakism, och folkets män kunde nu obehindrade skrida framåt i
sina företag.
Den yttre och inre statsförvaltningen hade hittills varit förenad med
domaremakten; endast den lagstiftande makten fanns hos
femhundramanna-rådet och folkförsamlingen (agoran). Nu blefvo de förra strängt afsöndrade
från hvarandra, i det att domsrätten såväl öfver statsförbrytelser som
en-skildta tvister blef öfverlemnad till de förut omnämnda jurydomstolarna.
Heliäan, ett antal af 6000 genom lottning utsedda medborgare, fanns
likväl redan förut, och de särskildta jurydomstolarna sammansattes af delege-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
