- Project Runeberg -  Hellas. De gamla grekernas land och folk /
235

(1864) Author: Wilhelm Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utvecklingen af Athens makt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

235

ras mot hvar och en, som framlade en lag, hvilken stod i strid med
forfattningen.

Det aristokratiska partiet satte sig med hela sin makt emot alla dessa
nyheter; det betecknade areopagens nedsättande såsom en handling af guds-
-förnekelse. Men då det slutligen insåg, att alla deras ansträngningar voro
förgäfves, vidtog det ett steg, som gjorde dess sak ohjelplig i stället för
att upphjelpa den; de läto mörda Ephialtes genom böotiern Andokides, en
ogerning, i hvilken den landsförviste Kimon dock ej hade någon andel.

Från den tiden stod Perikles ensam i spetsen för statens
angelägenheter, och han var den rätta mannen att ensam och utan medhjelpare
genomföra sina förslager. Alla hans framställningar blefvo förvandlade till lagar,
till följe af hans inflytande på folket. Hela borgerskapet erhöll derigenom
lika andel i statsförvaltningen, och då massan alltid behöfde en ledare blef
han nu deras anförare och öfverhufvud. Men han var mera än folkledare;
han var ej blott till namnet utan i verkligheten omgifven af en kunglig
makt. Landets och folkets alla krafter utvecklade sig nu, genomträngda och
upplifvade af hans snille. Der fanns nu ej längre någon vissnad qvist på
det atheniensiska folklifvets friska träd, och ej någon del af detsamma, der
ej en fruktbringande stickling vårdades och uppdrogs. I den lilla staten
utvecklade sig derföre en rörlighet och verksamhet, ett välstånd och slutligen
en vidtherrskande makt, som i riklig måtto förtjenar vår beundran och vårt
deltagande.

Efter segern vid Eurymedon öfver Perserna fann Athen tillfälle att ut-465 f. Ch.
vidga sin makt norrut på Thrakiska kusten. Der, vid Strymons mynning,
der de hade fördrifvit barbarerna från Eion och deras andra besittningar,
nedsatte sig atheniensiska köpmän och andra kolonister och skaffade sig andel
af den vinst, som Thrakierna drogo af de rika guldminorna i berget
Pan-gäos. Men de mötte ej allenast motstånd af de infödda, utan äfven af de
närboende Thasierna, hvilka hittills hade tillika med de förra skattat de rika
guldbergverken.

Ön Thasos hade förut varit en trogen medlem af det deliska
förbundet, men nu, då det gällde att försvara en af källorna till sin rikedom,
skydde den icke att kasta handsken till förbundets öfverhufvud. Dess murar,
som förut blifvit nedrifna af Perserna, uppbygdes på nytt och dess flotta
ökades till en betydande storlek. Men den segerrika Kimon infann sig snart
med sin flotta, besegrade Thasierna till sjös och påbörjade stadens belägring
både från land- och sjösidan. Tillika framträngde en här af 10,000
kolonister, dels från Athen och dels bundsförvandter, uppefter Strymons lopp,
intogo en der belägen thrakisk stad och framtågade vidare åt de rika bergen
till. Der reste sig då landets mäktigaste stammar och öfverföllo inkräkta-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:27:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hellas/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free