Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Lif och kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
ärmar och var i Sparta uppskuren på båda sidorna af låren. I Athen
brukades allmänt ända till Perikles’ tider, den långa, veckade cliiton af linne,
som begagnades af Jonierna i Asien, men sedan blef den kortare doriska
mera bruklig. Detta plagg sammanhölls vid höfterna af en gördel,
hvarigenom det åstadkoms en mångfaldig och alltid smakfull drapering. Ännu
mera behag sökte man åstadkomma genom begagnandet af himation. Denna
bestod af ett stort fyrkantigt stycke ylletyg, som rnan kastade öfver sig från
venstra armen öfver ryggen, samt sedan öfver eller under högra armen till
deri venstra och öfver densamma, så att tygstyckets yttersta flik hängde ned
mer eller mindre. Det släpptes efter hvars och ens smak ned till knäet
eller ännu längre. I stället för detta hade Spartanerna den mycket beqvämare
tribon, en kort och för det mesta mycket grof mantel. Krigarena kunde
naturligtvis ej begagna himation, äfvenledes var deras chiton mycket
kortare. Såsom prydnad begagnade ynglirigarne, som gjorde tjenst till häst, en
från axlarna nedfallande mantel, kallad chlamys, som var med ett spänne
fästad öfver högra axeln och nedhängde öfver låren med sina förlängda
flikar. Den rikare ungdomen prydde den med guld och purpur. Denna
chlamys, den egentliga ryttarekostymen, var allmänt bruklig i Makedonien
och Thessalien och antogs äfven allt mera i Athen och andra städer.
Qvinnorna buro likaledes den doriska chiton, som bestod af tvenne
till bröstet sammansydda stycken, hvars öfra delar voro sammanfästade med
prydliga spännen öfver axlarna. Men samtidigt begagnades äfven den
Joniska chiton, en lång, vid, sydd drägt. Den hade ärmar, som antingen voro
hopsydda ofvantill och nedhängde veckade, eller ock uppskurna öfver axlarna
och sammanhållna af spännen, så att man såg den nakna armen derigenom.
Denna chiton var vanligtvis mycket längre än kroppen; den uppdrogs
derföre vid höfterna och tillhölls der med en gördel, så att den öfre delen
deraf nedhängde öfver densamma. Ofta var han äfven förlängd ofvantill och
nedföll då såsom ett andra hölje öfver bröst och rygg, så att förlängningens fåll
blef vid höften jemnlöpande med den förres, hvilket man kallade diploidion.
Äfvenledes får märkas, att denna chiton var längre på venstra sidan än på
den högra, hvarigenom det uppkom en rikare drapering, och att man ofta
begagnade en chitonion, ett mycket fint, nästan genomskinligt underplagg,
under densamma. Qvinnornas himation var nästan alldeles lik männens;
men peplos, en temligen tillslutande öfverklädning, som de begagnade i
äldre tider, hörde deremot endast till qvinnodrägten. Det fanns äfven ännu
trakter, der, isynnerhet bland landtfolket, kläderna förfärdigades af getskinn; men
sådana kläder voro ej lika vackra som de voro varaktiga. Arbetarnes och
handtverkarnes kläder voro lika så ändamålsenliga och bestodo äfven af
chiton och himation. Den förra hade blott ett armhål, nemligen för ven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
