Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Lif och kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
strå armen, den högra jemte axeln och en del af bröstet var alldeles bar.
Den omkring höften tillhållna öfverklädnaden lemnade äfven dessa
kroppsdelar fria, på det att de ej skulle hindra den fria rörelsen. Denna drägt
kallades exomis, och Hephästos afbildades äfven på detta sätt. Färgen på
arbetarnes klädning var oftast mörkbrun, under det att vördiga borgare och
hederliga matronor annars i det vanliga lifvet gingo hvitklädda. Men vid
serdeles tillfällen, såsom vid fester, gästabud och andra dylika fall,
begagnades äfven andra färger, isynnerhet blått, ljusgrönt och purpur.
Hvad hufvudbetäckningen angår, gingo männen under utöfvandet af sina
yrken i staden alldeles utan någon dylik, men på resor eller under arbeten
på fältet begagnade de en hatt af getskinn, sedermera af filt. Denna hade
Hera olika former; i Böotien liknade den en tallkott, i Thessalien var han
låg och liknade en skärm, i Arkadien var han bredskyggig. Qvinnorna
drogo ofta himation öfver hufvudet; de begagnade äfven särskildta slöjor
och prydliga hårnät, eller ock drogo de ett brokigt, ofta med silfver eller
guld stickadt band, mitra, om pannan, och detta band visste de använda
lika smakfullt, som alla andra prydnader, såsom örhängen, benringar,
hals-och armband.
Fotbeklädnaden var temligen mångfaldig och det tyckes som om modet
vexlat derutinnan mest. Man begagnade ännu de förut brukliga sandalerna,
hvilka man fastade med remmar, men dessutom äfven skor och stöflor af
olika slag och färgor. Soccus, en slags brun sko, som motsvarade vår
toffel, begagnades af de lägre folkklasserna,
isynnerhet landtfolket, och öfvergingo
sedan derifrån till skådespelaren i
lustspelet. Deremot fanns det äfven tätt
åtsittande skor, isynnerhet sådana af smidigt
läder, hvilka voro afskurna fram så att
tårna voro bara och alldeles obehindrade.
StÖflorna voro hopsnörda framtill, hvilket
Fotbeklädnad.
Fotbeklädnad.
oftast skedde helt enkelt derigenom att ofvanlädret var sönderskuret i
tungor och en rem drogs derigenom, men mången gång skedde denna
snör-ning på ett konstigare sätt. Kothurnen, det mest bekanta slaget af stöflor
från denna tid, gick högt upp på vaden, var purpurröd eller annars bjert
färgad och försedd med allehanda prydnader. Den användes företrädesvis i
sorgespelet och var då försedd med sulor, som blefvo ovanligt tjocka,
derigenom att korkskifvor inskjötos i desamma, hvarigenom de spelande personerna
tycktes större och mera vördnadsbjudande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
