Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Bygnadskonst, bildhuggeri, målning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bildande konst och. målning.
Skulpturarbetena, den bildande konstens verk voro byggnadernas
skönaste prydnader. Denna konst motsvarade isynnerhet det grekiska folkets
åskådningssätt. Detta hade förlorat minnet om de af detsamma dyrkade
gudarnes ursprungliga betydelse, och en efterklang deraf fanns knappt qvar i
mysterierna. De en gång förgudade naturkrafterna hade i folkets medvetande
förvandlats till idealiska väsenden, till öfvermenskliga gestalter, och
sammansmält med hjeltesagorna om stamanförarena. Konsten grep nu i början
helt skyggt in i denna sinliga guda verld, men sedan, då den blifvit äldre
och myndigare, djerfvare och med mera tillförsigt, för att åskådliggöra den
i bilder. Fantasien, den bildande känslan och det afmätta förståndet voro
dervid verksamma i lika hög grad för att inlägga skönhet och harmoni i
de plastiska verken, på det att slägtets urbild, det gudomliga hos menniskan
ej skulle gå förloradt i fantastiska gestalter, såsom fallet var hos andra folk.
Folkets konstnärliga utveckling följde hand i hand med
dess politiska, och perioderna äro derföre nära
sammanhängande. Vi hafva redan talat om gudarnes gamla
trädbilder, hvilka föga skiljde sig från råa trädstammar. De
kärfva, osköna dragen, hvarmed de förslå otympliga
försöken ville framställa ansigte och gestalt, bibehöll man
länge nog. Straxt före perserkrigen och sedan försökte
man först att bilda athletiska gestalter något friare och
rörligare. Från denna den gamla stilens period har man
ännu qvar de äginetiska statyerna (i Munchen),
helleniska och trojanska kämpar i strid, hvarvid Athenes är
den förnämsta. Den prydde gaf v elfältet på Athenes
tempel på Ägina och skulle förherrliga Aakiderna,
hvilkas andar, som man trodde, skulle hafva bistått i att
vinna segern vid Salamis. Här är ett sträfvande efter
Here, efter Polykleitos. naturtrogcnhet och sorgfälligt studium af
menniskokrop-pen alldeles omisskänneligt; men ändock framträda muskler och leder hårda
och skarpa, knäen äro spetsiga och starkt krökta, på hufvudena äro pan
norna mycket bakåtlutande, ögonen utdragna på längden, öronen sitta för
högt och slutligen framställes hållningen och isynnerhet gången på
tåspetsarna lika öfverallt.
Med Phidias, hvars skapelser vi redan hafva omnämnt ganska utförligt,
böljar den bättre stilens period. Alla den tidens mästare härmade den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
