Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Skaldekonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.289
i underjorden samt nattetid i en dröm uppläst den för en nära slägtinge,
som sedan erinrat sig och nedskrifvit den.
Han författade isynnerhet sånger till segrarenas i de olympiska,
pythiska, nemeiska och andra täflingsspels lof, samt äfven sorgesånger öfver
värderade personer, som redan länge varit döda. De förra hymnerna uppfördes
af choren vid segrarnes återkomst till sina hem, samt äfven mången gång på
årsdagen af segren. Efter tackoffrets slut uppträdde nemligen choren och
rörde sig mimiskt, ibland skiljande sig åt samt sedan åter förenande sig,
omkring altaret under lyraspel och flöjters ljud. I sina utmärkta oden
prisar Pindaros föröfrigt ej endast de lyckliga segrarena, utan äfven deras
fädernesland, deras förfäder och andra hjeltar, hvilka han uppräknar såsom
mönster för dem, sedan vänder han sig åter med lof och tack till gudarna,
hvilka han anropar, att de måtte beskydda segrarens fädernestad och
Hellenernas hela land. Hans sorgesånger genomträngas alla af den fasta tron på
odödligheten.
I följande märkvärdiga fragment af en sorgesång förkunnar han ädla
menniskors återvändande till jorden, der de under lifvet utstått hårda öden:
»Alla, som Persephonia lät plikta för urgamla brott,
deras själar sänder hon se’n i ofvanverldens solsken
nio år derefter åter;
och kraftfulla konungar ser man starka och djerfva med helig vishet prydda
framgå här åter, hvilka till sednaste framtid kallas mensklighetens heligaste hjeltar.».
Det åttonde pythiska och det åttonde
nemeiska odet, öfver Eginetiska ynglingar, som
segrat i täflingsstrid, äro af gripande innehåll. De
författades båda före Agineternas sista förtviflade
kamp mot Athens Öfvermakt.
I den nemeiska sången berömmer Pindaros
Äakos, Aginas stamfader, samt förtäljer huru Athen
och Sparta villigt åtlydde hans herrskareord; sedan
talar han om den tappre Ajas, som gick i
döden till följe af Odysseus’ ränker, och häntyder
dermed på de annars föga berömde Athenarne,
hvilka nu beredde de vid Salamis i främsta
ledet stridande Agineternas undergång.
Det pythiska odet är en lofsång öfver
gudarnas huldhet, hvilken Ägina skall hafva tillvunnit sig genom ädla bragder,
och hvilken måtte höja dess borgare i olyckans dagar, men göra dem
blygsamma i m edgångens. Med afseende på de unga segrarena, åt hvilka odet
var egnadt, sjunger skalden slutligen:
19
Pindaros.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
