Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Skaldekonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
i palatsets inre. Orestes framträder åter på scenen med ett blodigt svärd
och ett stort följe, samt säger:
»Der sen J detta landets dubbeltyranni;
i kunglig stolthet sutto de på thronen,
dem kärlek än förenar, som deras död det visar,
och deras trohetsed har icke bruten blifvit.
Tillsammans svuro de min fader döda
eller ock dö tillsammans; eden hållits.»
Småningom inser häri det fasansfulla uti sin handling.
»–––––Mitt hjertas fasa börjar
sin sång nu sjunga, sin dans till raseriets melodi!
Så länge sans jag eger, hören vänner, hören:
min egen moder slog jag dock med fog och rätt.»
Angesten växer; han tror sig se de hämnande Eumeniderna (furierna):
»J qvinnor, er jag känner. Der, hon likt Gorgonen,
inhöljd i svarta kläder, se. ormar rundt omkring
i håret slingra! Ej längre här jag stadna kan.»
Choren söker förgäfves trösta honom j han rusar ut.
I Oresteias tredje stycke, »Eumeniderna,» äro de konstfullt ordnade
scenerna af stort intresse för åskådaren. Först ser man det serdeles praktfulla
doriska templet i Delphi, samt derofvan Parnassos. Sierskan utträder ur en
sidosal, förkunnar ställets helgd samt sitt embete och öppnar templets
portar, för att gå in i detsamma. Då ser man en hjälpsökande, som håller sig
sluten tätt intill altaret och omgifves af svarta gestalter. Sierskan träder
förskräckt ut tillbaka, skildrar den oförklarliga synen och går sin väg.
I hög gudagestalt leder Apollon sedan Orestes ut ur templet och
öfverlemnar honom i Hermes’ vård, på det att denne måtte ledsaga honom till
Athen, der han skall försona sitt brott och erhålla tillgift för detsamma.
Ur den stygiska porten, som öppnar sig under åskådarenas bänkar, midt
emot scenen, framträder Klytemnestras ande, insvept i gråa svepkläder, och
framskrider till thymelen. Från denna plats talar hon till de sofvande
Eumeniderna, påminner dem deras kall, visar dem att modermördaren
undkommit samt förebrår dem att de låtit beherrska sig af sömnen. Choren
stönar, tjuter doft och ropar sedan i sömnen:
»Tag fast! tag fast! tag fast! tag fast!»
Då skuggan försvinner stiger den ena Eumeniden upp efter den andra, sedan
framstörta alla i en vild förvirring. De smäda Apollon och sjunga om,
huruledes ingen förbrytare kan undgå dem. Guden synes och visar bort dem:
»Gån genast bort ur siarns helgedom,
att ej bevingad silfverorm er hinner,
från bågen afsänd att er bringa smärta.»
Den andra scenen föreställer Athenes tempel i sjelfva Athen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
