Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Skaldekonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
humorns gissel tuktar han derföre allt, som tyckes honom förvändt och
ynkligt, såväl i sina medborgares religiösa åsigter, som i statsförfattningen,
folkets seder, filosofien och konsten.
Han sammanträffar alldeles med Äschylos i sin hufvudsakliga riktning;
men denne upphöjer allt, som är stort och ädelt, då deremot han trampar i
i stoftet allt, som är lågt och förkastligt, och han gör detsamma utan
hänseende till personen och utan att sky de personliga faror, för hvilka han
utsätter sig. Hvarken den ene eller den andre förmår rubba händelsernas
gång, men bådas arbeten förtälja om deras åsigter. Efter den frihet, som de
antika skalderna alltid togo sig, kallar han det usla, och efter nutidens
begrepp oanständiga, vid sitt rätta namn; för att tillfredsställa Athenarnas
skrattlust öfverdrifver han karaktererna och situationerna ända till karrikatyr;
men genom all hans uppsluppenhet och öfverdrift märker man likväl den
sanning och det sedliga allvar, som ligger till grund för hans
framställningar. Por bristande utrymmes skuld kunna vi endast bifoga några enklare
beskrifningar på Aristophanes’ stycken.
»Riddarena» (’iTirtslg) är riktad mot folkledaren Kleon, som var så
fruktad, att ingen skådespelare ville utföra hans roll, hvarföre skalden sjelf
åtog sig densamma. En korfhandlare söker i detta stycke förvärfva sig
folkets ynnest, medan den utstuderade Paphlagonen, som förut egt deri, skall
störtas. Emellan båda uppstår nu ett slagsmål, och sedan framlägga de sin
strid för folket, hvilket båda söka vinna hvar för sig genom en måltid.
»Molnen» (Nstyéhai) gisslar den tidens sofistik, som förstod att vända
rätt till orätt och kanske äfven i våra dagar ej alltid är förvisad från
domsalarna samt statsembetsmännens kabinetter. Innehållet af denna snillrika
skapelse, full af humor och qvickhet, är ungefär följande: En skuldsatt bonde
vill låta sin slösaktige son gå igenom en kurs för Sokrates, sofisteris
representant. Likväl går han sjelf först till honom och finner honom gungande i
en hängmatta, under det att hans uthungrade lärjungar ligga rundt omkring
honom i åtskilliga komiska ställningar. Sokrates uppmanar honom genast
att ådagalägga sin vördnad för molnen, häris enda gudomlighet, sedan vill
han undervisa honom, huru han skall öfvertyga sina fordringsegare att han
är dem ingenting skyldig. Då han likväl befinnes foga läraktig blifver han
bortkörd, men hans son upptages i hans ställe och tyckes hafva lättare för
att fatta. På skuldernas förfallodag återkommer fadren, afvisar
fordringsega-rena, emedan de hvarken förstå grammatik eller naturkunnighet, samt blifver
dugtigt genompryglad af sin son, som tydligt och klart bevisar honom att
han ej lider någon orättvisa, ty fadren har ju flere gånger förut slagit honom.
Till slutet tänder den förargade bonden eld på filosofens hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
