- Project Runeberg -  Illustrerad beskrifning öfver Helsingland för folkskolan /
Hemmet.

(1898) [MARC] Author: Anders Johan Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemmet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Hemmet.

»Mitt hem är den käraste plats på jorden. Min faders
gård kan jag aldrig förgäta. Där är jag hemma, där
trifves jag bäst. Skulle jag ej känna vägen och grinden?
Skulle jag ej minnas gården och stugan? Allt är mig där
så väl bekant. På denna trappa har jag så ofta gått.
Denna dörr har jag så ofta öppnat. Jag har sett genom
fönstret. Jag har värmt mig vid spiseln. Jag har ätit vid
bordet. Jag har sofvit i sängen. Jag känner hvar bänk,
hvar sten och hvar gångstig. Jag skulle icke kunna gå vilse
där, om det också vore i mörka natten.

Ofta var jag med, när hästarna vattnades vid brunnen.
Ofta följde jag våra kor till beteshagen. Ofta skrattade jag åt
Musti, som skälde på ekorren. Jag mins ännu rönnen, som
stod röd af bär, och björken, i hvilken rödstjärten brukade
sjunga. Om sommaren har jag plockat smultron på
skogsbacken. Om vintern har jag åkt kälke där. Det var en fröjd,
när isen smälte på sjön och vi kunde ro med båt. Sedan
om hösten flögo vi åter som foglar fram på den blanka isen.

Lika godt om mitt hem varit rikt eller fattigt. Jag har
varit lycklig där. Jag har haft varmt och godt, kläder och
mat, vård och kärlek. Där har jag vuxit alltifrån min
barndom. Där har min fader arbetat, där har min moder
sjungit för mig sina vackra visor. Om kvällarna, när vi lade
oss, hörde jag min moder bedja. Gode Gud, sade hon, låt
mitt barn blifva en god människa! Eftersom du är vår
fader i himmelen, så låt oss alltid vara dina trogna barn. Och
därefter lärde hon mig den sköna bönen: »Gud, som hafver
barnen kär ...»

Ja, jag vet, att allt godt är en gåfva af vår himmelske
Fader. Och hans goda, välsignade gåfva är äfven ett kärt
hem. Därför vill jag tacka honom i alla mina lifsdagar.»

                                                                Z. Topelius.

*






<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:27:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/helsingl/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free