Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Lifsvilkoren: Näringsmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och friska beskaffenhet samt sålunda gillas af en ren
instinkt, så måste den nödvändigt tagas af ett kreatur, som
lefver och närer sig uti möjligaste måtto naturenligt.
Många sjuklingar, kännande behof att i alla afseende
komma i det noggrannaste och mest naturenliga
förhållande till de allmänna lifsvilkoren, begifva sig derföre på
väl grundade skäl sommartiden till hafskusten eller alp-
och bergstrakter. I dessa trakter, i synnerhet alpregioner
(Schweiz, Tyrolen m. fl.), der boskapen hela sommaren
och hela dygnet om gå ute i den friska, rena bergluften
och nära sig med ett utmärkt friskt, godt och saftigt bete,
som växer på ogödslad mark och tages mer direkt ur
naturens hand, erhålla de nemligen uti den rena, friska och
kraftiga mjölken af dervarande boskap en ovanligt mild,
sund och god näring. [1] Vid hafskusten och i bergstrakter
andas dessutom sådana svaga sjuklingar en ovanligt ren
och stärkande luft, och kunna alltså till de tvenne
förnämsta lifsvilkoren försättas uti ett naturenligt
förhållande.
Liksom den enskilda menniskan i sin första barndom
uteslutande närer sig med mjölk, så uppträda äfven hela
folkslag i sin första upprinnelse och liksom barnaålder
mest som nomader, idkande boskapsskötsel. Liksom åter
barnet, då tänderna hunnit framkomma, begär jemte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
