Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Lifsvilkoren: Näringsmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarifrån den endast befrias genom att skalas rå och sedan
väl kokas. Som potatis nu vanligen kokas oskalad, och
få sorter hafva den goda egenskapen att deras yttre skal
under kokningen spricker sönder, och alltså de giftiga
ämnena merändels qvarstanna, så ligger häruti, äfvensom i
bruket att steka potatis i mycket fett, orsaker nog att göra
den för menniskan mera skadlig och svårsmält.
Ärter, bönor, linser äro fullt ut lika närande som
brödet, och dock stå de i näringsvärde långt under
detsamma, såsom varande vida mindre helsosamma och
instinktenliga. Detta beror icke allenast på deras
egendomliga skärpa, som gerna framkallar knip, spänning och
kolik i underlifvet, utan äfven på deras instinktvidriga lukt
och smak. Vanliga bruket låter dessa näringsämnen af
nämnda orsaker endast en, högst två gånger i veckan
utgöra vår spis.
Rofvor, rödbetor, lökväxter, kålsorter, morötter,
kålrötter, rättikor, palsternackor, persilja, rädisor m. fl. stå alla
i näringsvärde under både bröd och potatis. Hithörande
alster med skarp smak såsom rädisor m. fl., äro mera att
anse som retmedel. Rödbetor inlagda i ättika anse vi
ohelsosamma, då ättika är i hög grad skadlig.
e) Kött, fisk, ägg.
Menniskan tager sin föda dels från växtriket och dels
från djurriket, och i följd häraf sönderfalla våra
näringsämnen i tvenne hufvudklasser: vegetabiliska (växtämnen)
och animaliska (från djur hemtade). Till den förra
afdelningen hörer bröd med mjölrätter, grönsaker, frukt och
dylikt: till den sednare kött, fisk, ägg, mjölk, ost, smör
m. fl. Vid afgörandet om företrädet hos dessa tvenne
slagen spis, hvilkendera nemligen med afseende på
befordrandet af menniskans physiska utveckling samt helsans
bevarande och stärkande skulle vara bäst, har man tänkt
och dömt olika. De högre och rikare stånden i våra
dagar, för så vidt det får dömas efter deras förkärlek till
animalisk spis samt ymniga, betydligt öfvervägande
förbrukning deraf, gifva ett afgjordt företräde åt denna klass
af näringsämnen. Men ett annat utslag fälles i denna för
menniskans helsa och lif så vigtiga fråga, såsom vi straxt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
