Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Lifsvilkoren: Näringsmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammansatt beskaffenhet, icke hafva tillsats af kryddor
(med undantag af litet salt) eller sötsaker. Sällan
låter jag servera mig mer än en rätt vid måltiden med
endast tillsats af möjligen någon frukt. Verkan af denna
diet har väckt min egen förvåning. För 23 år sedan led
jag af mycket svagt bröst och hade tydliga symptomer till
börjande lungsot. Detta som obotligt ansedda lidande har
nu alldeles försvunnit, och jag känner mig frisk och stark.
Af min förra rheumatism har jag under sistförflutna 12 år
icke märkt ringaste spår, och min hudsjukdom har äfven,
såsom jag tror, försvunnit. Min ögonsvaghet har
längesedan upphört, och de öfriga sinnesförmögenheterna hafva
tilltagit i kraft utom hörseln, som är oförändrad. I min
förra berättelse nämndes, hurusom jag ansåg vegetabilisk
näring vara mindre afförande, än animalisk. Nu deremot
är jag genom erfarenhet förvissad om motsatsen, och tror,
att bruket af retande, animalisk spis jemte öfriga retande
ämnen just äro orsaken till dålig mage med förstoppning,
hvaraf nu för tiden så många lida, och att enkel vegetabilisk
diet är ett hufvudmedel för hafvande af detta onda. Om
vid öfvergången från animalisk till vegetabilisk diet, att
börja med, lifvet blifver trögare, så är det en följd af
förutgående öfverretning med förslappning hos underlifvets
nervsystem genom den animaliska dieten, i det de slappa
nerverna af den mildare vegetabiliska dieten icke nog starkt
retas och eggas för att kunna fullgöra sina funktioner.
Allt eftersom svagheten genom tjenlig diet minskas, så
fullgöra underlifvets organer sina åligganden, och öppningen
blifver jemn och regelbunden . . . Med afseende på min
helsa fruktar jag mest för omåttlighet (att äta för mycket
i sender), hvartill min goda matlust mycket frestar mig,
och faran häraf fordrar stor vaksamhet. Alldrig har jag
förut kännt mig så oberoende af yttre omständigheter, som
nu. Jag kan nöja mig med litet eller mera efter
omständigheterna. Jag kan nu, när som helst, äta, arbeta,
tänka, studera, sofva, förströ mig, och befinner mig väl
dervid. På grund af egen mångårig erfarenhet betviflar
jag icke den ofantliga vigt och betydelse det skulle hafva
för menniskornas physiska utveckling och helsans stärkande,
om man redan från barndomen uppföddes med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
