Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa antydningar om utvecklingens gång ge alltså vid
handen, att det alltid varit en klyfta mellan officerare å
ena sidan och det lägre militärbefälet å den andra. Om
gemene man skulle kunna svinga sig upp till officersgraden
berodde det på tapperhet i strid, i övrigt voro
officersbeställningarna reserverade för dem som genom börd eller
rikedom över huvud taget gjorde anspråk på mera
framskjuten ställning i samhället. I den mån som
ståndsskran-korna försvunno — franska revolutionen och de därefter
följande krigen äro härvid av avgörande betydelse för
utvecklingen — ersättas dessa av kompetensvillkor, som icke
kunna fyllas av gemene man. Då den allmänna
demokratiseringsprocessen sätter in i vårt svenska samhälle står
kravet på avlagd studentexamen som en barriär, som
hindrar mannen i ledet att nå fram till officersutbildning. Den
frågan har då helt naturligt blivit aktuell, huruvida icke
den allmänbildande undervisning, som kompletterat
underbefälets och underofficerarnas militära utbildning skulle
kunna göras så omfattande att de formella hindren för
utbildning och befordran till officer kunde undanrödjas. Efter
införandet av 1901 års härordning återkommer i riksdagen
med jämna mellanrum motioner i detta syfte men mötas
alltid med invändningar att officerskårens allmänna
bildningsgrad under inga förhållanden finge sänkas. Vi kunna i detta
sammanhang referera en riksdagsdebatt från år 1914.
Vid lagtima riksdagen var underbefälets
eivilanställnings-fråga på tapeten och därvid kom även underbefälets
be-fordringsmöjligheter på tal. I ett uttalande av Tengdahl, som
var bifogat utskottsutlåtandet, hade ifrågasatts, att
underbefäl som befordrats till underofficerare, genom en viss
överbyggnad på sin utbildning skulle kunna få ökad militär
kompetens. F. W. Thorsson tog fasta på uttalandet och
framhöll: »Icke blir det svårt att få dugliga truppledare, om vi
tänka oss, att det blir en påbyggnad på
underofficersexamen, som tillåter underbefälet att beträda den heliga
offi-cersbanan.» Fabian Månsson var omedelbart beredd att
lämna direkta anvisningar: »... man tar ungdomarna vid 15, 16
eller 17 år eller så tidigt man kan taga dem och säger till
dem att staten icke ikläder sig några framtidsförbindelser
för dem, men att de som kunna taga korpralsexamen skola
få ta den examen, och att de som kunna taga
underofficersexamen, få ta den och slutligen de som kunna gå igenom
officersexamen, skola få ta denna. Vägen skall vara klar
frän korpral till general och fältmarskalk.» Tengdahl
instämde och förklarade, att det varken var hans eller
Månssons mening, att alla skulle bli generalspersoner, »men vi
anse», yttrade han, »att folket skall ha möjligheterna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
