Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nilr bona slår i stövelakafla
som kläpp, gå te mermålsafta,
sök k räf ta i näveräska,
spjälkorg å sälskinnväska!
Ät å drick ä koin igen,
långt de ä te kväller än.
Ja ja män, ja ja män,
1-å-n-g-t ä te den.
"Så sa de, å så va de", jag kunde ramsan förut. Den
var något, som jag lärt mig väl i Gölpa skola. Vad jag
också lärt var att punktlighet tillhör en skolgosses bästa
dygder. I dag hade jag brustit i den dygden. Till
Ropa-reudden kom jag nu två timmar senare än vanligt. Där
mötte till min förvåning, som strax byttes i onda
aningar, far själv för att ro mig över sjön Toven. Han
frågade mig icke var jag varit, han yttrade inte ett ord,
och det tyckte jag var ännu mera olycksbådande.
Fast det var åtskilligt med folk som väntade
därhemma, förstod jag att vidräkningens obehagliga stund
nalkades, och detta med en otrolig hast.
Argumentering hövdes inte. Mäster Erik skulle tala sitt tydliga
språk utan motsägelser. I nödens stund kom husets
lijälpkvinna för dagen till min undsättning. Lika
man-haftigt som oväntat åtog hon sig min sak. Hon talade
väl.
— Ska pojken ha smörj, därför att han ha vare och
sitt klocka? Det vore väl obarmhärtit. Alle pojke på
llelgerum ha gått te Gamlegård för å si på’na. De ä
Ulangdon i den klocka. Å, ja minns väl när Gusta Svensa,
min sali man, fick fatt i snöret när de var skogsell ve
Micklebot. Han ringde så att en rakt hörde att ellen
va lös. Så här lät de :
Hör opp, håll still,
lyss till
gammelskramlas klang vill!
Lös och fös
Id
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
