- Project Runeberg -  Min hembygd i Tjust /
26

(1933) [MARC] Author: Gustaf Ahlm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Plötsligt utlät sig lOmil:

I går satt själve sjuttan i ini appel.

- Var? sporde jag ivrigt. Emil förde mig till erc
surapol, stack upp sin knubbiga hand mot en gaffelformad
gren och sade: — Här imilla satt han.

— Hur kunde han få rum, och hur såg han ut?
sporde jag.

— Han va litin å grå å hadde vinga hopslagne ve
si-dera, å när han spände ut dom va di sprötige som ett
paraply. "Knös", skrek ja te, å då flög han in i hålet
där på appia.

Något kuslig till mods manade jag: — Kom Emil, så
går vi å äter blåbär. Förslaget antogs, och som
tillgång fanns, smorde vi oss både in- och utvändigt, så att
vi sågo ut som ett par sannskyldiga blåbärsjannar, när
vi återvände till Vaskaretorpet.

Emils broder Johan var hemkommen och sysslade vid
källan i bergskrevan. — Vad gör Johan där? frågade
jag. — Ja öser källa ren.

— Källan finns ju på andra sidan, invände jag.

—Jaha, men den här källa ha di använt förr i värla.
De va när Lars levde, men nu lever Lasse.

Vi skildes från honom och gingo in i stugan.
Kattan låg lat och grå i sängen. Gubben Modig, som
också kommit hem, rörde med en ekpåk i askmörjan, och
rätt som det vatr kastade han till oss var sitt potatis.
De voro stekta i askmörjan. Så härligt de doftade,
och vad de smakade sen! Som Emil ej var nöjd med
vad han fått, knyckte han ett till, höll det under
gubbens näsa och sade: — Får ja de här, ni Modi?
Gubben grumsade och trätte, medan Emil slukade sitt rov.
Säkerligen hade han vågat försöket ännu en gång, om
inte gamla frun, som bodde i kammaren vägg om vägg
med storstugan, kommit in. Lille Emil tittade stint
med stora blå ögon på den gamla och bjöd henne en
stol.

32

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 14 12:21:44 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemitjust/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free